2 Först kommer stolthet, sedan kommer skam (vanära, förödmjukelse), men med ödmjukhet följer vist handlande.
3 De oskyldigas integritet vägleder dem framåt på Guds väg, men de otrognas falskhet leder till deras undergång.
4 Rikedomar hjälper inte (är ingen säkerhet) på vredens (domens) dag, men rättfärdighet befriar från döden.
5 Rättfärdigheten hos den oskyldige jämnar vägen (gör den rak), men syndaren faller på grund av sin egen synd (ogudaktighet, ondska).
6 Rättfärdigheten hos de som tänker och handlar moraliskt rätt (de ärliga) befriar dem, men de otrogna fångas av sina egna giriga begär (lystnad, lust till ondska).
7 När en skyldig (kriminell) människa dör, går hans hopp för framtiden om intet, det onda han hoppades på blir det inget av.
8 Den rättfärdige räddas från problem, syndaren drabbas i stället.
