19 Där det talas många ord i upprört tillstånd, där saknas inte synd, men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis.
20 Den rättfärdiges tunga är som rent (förädlat, dyrbart) silver, men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde.
21 Läpparna från en rättfärdig matar (vägleder, lotsar) många, men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).
22 Herrens välsignelse gör en människa rik, och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande).
23 En självgod dåre ser det som en sport att tänka ut (planera, uppfinna) ondska, men den förståndige finner nöje i gläder sig i stället åt och uppskattar vishet.
24 Den ogudaktige drabbas av det han fruktar. Konsekvenserna av hans handlande kommer till sist ifatt honom. Däremot blir de rättfärdigas önskan uppfylld (de får vad de längtar efter).
25 När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort, men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
26 Som vinäger för tänderna och rök för ögonen, så är en lat person för en arbetsgivare som har sänt ut honom.
