38 Hon stod bakom Jesus vid hans fötter och grät. Hennes tårar var som regndroppar som vätte hans fötter och hon torkade dem med sitt hår. Hon kysste hans fötter gång på gång och började sedan smörja dem med balsam. Verben i föregående vers ger en detaljerad beskrivning av varje rörelse som kvinnan gör. Att hon deltar på middagen är inte så förvånande. När en lärare var inbjuden att äta var åhörare välkomna att stå utmed väggarna och lyssna, men sättet hon närmar sig Jesus var ovanligt, särskilt med tanke på hennes rykte.
39 När farisén som hade bjudit dit honom såg det, sade han till sig själv: ”Om den mannen var en profet (och det är ju helt uppenbart att han inte är det, för då) skulle han veta vilken sorts kvinna som rör vid honom, hon är en värdelös synderska (en notorisk syndare).”
40 Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” Han svarade: ”Lärare, säg det.”
41 Jesus berättar nu en liknelse: ”En penningutlånare hade två män som stod i skuld till honom. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio.
42 När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vem av dem kommer att älska honom mest?” Liknelsen gör det klart att alla har syndat och står i skuld till Gud, se Rom 3:22. En denar var en arbetares dagslön. Den ene var skyldig tjugo månadslöner, den andre två. De två skulderna representerar inte syndens storlek, utan medvetenhet om sin synd. I alla närvarandes begreppsvärld ansågs Simon tio gånger bättre än kvinnan, och man identifierade kvinnan med den personen i liknelsen som var skyldig mest. Men liknelsen säger inte att Simon var mindre brottslig inför Gud. Kvinnan visste att hon hade syndat mot Gud, medan Simon var ovetande om sitt bedrövliga tillstånd.
43 Simon svarade: ”Jag antar att det är den som fick mest efterskänkt.” Jesus sade till honom: ”Du har valt (dömt) rätt.”
44 Sedan vände han sig mot kvinnan, och sade till Simon: ”Ser du den här kvinnan? Du gav mig inte vatten till mina fötter när jag kom in i ditt hus, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
45 Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.
46 Du smorde inte mitt huvud med olja (vanlig enkel olivolja), men hon har smort mina fötter med balsam (dyr parfymerad välluktande olja).
47 Det är därför som jag säger dig att alla hennes många synder är förlåtna. Hennes stora kärlek visar det. Men den som har fått lite förlåtet älskar lite.”
48 Sedan sade han till henne: ”Dina synder är förlåtna.”
49 Men de som var runt bordet började säga till varandra: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”
50 Han sade till kvinnan: ”Din tro har frälst (räddat, helat, upprättat) dig. Gå i frid!” Det är inte på grund av att hon tjänat Jesus och tvättat hans fötter och smort dem som hennes synder blir förlåtna; det är på grund av hennes tro på Jesus. Hon visar stor kärlek i tacksamhet för att han har förlåtit alla hennes synder.
