5 De insisterade kraftigt (blev än mer påstridiga) och sade: ”Han hetsar upp folket i hela Judéen det romerska namnet för hela den judiska provinsen som bestod av Iduméen, Judéen, Samarien och Galiléen, ända från Galiléen i norr och hit till Jerusalem i Judéen i söder.”
6 När Pilatus hörde detta frågade han om mannen var från Galileen.
7 Så fort han fick reda på att han var från Herodes område, sände han honom till Herodes som också var i Jerusalem under dessa dagar. Herodes Antipas regerade över Galiléen och Peréen, de områden där Jesus verkade. Han bodde i Tiberias i Galiléen. Både han och Pontius Pilatus var i Jerusalem under dessa dagar då påsken och Lövhyddohögtiden firades och många vallfärdade till Jerusalem.
8 När Herodes fick se Jesus blev han mycket glad. Han hade länge velat träffa honom, för han hade hört mycket om honom och hoppades nu få se honom göra något tecken. Något spektakulärt mirakel som bevisade att han var sänd av Gud. Herodes hade tidigare velat träffa Jesus, se Luk 9:7-9.
9 Så Herodes frågade honom upprepade gånger och med många ord, men Jesus svarade inte honom.
10 Översteprästerna och de skriftlärda stod där och anklagade honom våldsamt.
11 Även Herodes och hans livvakter hans personliga soldater fick förakt för honom och hånade honom genom att sätta på honom en praktfull dräkt innan han sände honom tillbaka till Pilatus.
12 Den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra; tidigare hade det rått fiendskap mellan dem.
13 Sedan kallade Pilatus till sig översteprästerna och ledarna i Stora rådet, Sanhedrin, det högsta beslutande organet bland judarna och folket.
14 Han sade till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och sagt att han förleder folket. Jag har nu förhört honom i er närvaro men inte funnit honom skyldig till det ni anklagar honom för.
15 Det gjorde inte Herodes heller, för han har ju sänt honom tillbaka till oss. Se, han har inte gjort något som förtjänar döden.
16 Därför ska jag prygla honom och sedan släppa honom.”
18 Då skrek hela folkhopen: ”Bort med honom! Frisläpp Barabbas!”
19 Detta var en man som hade kastats i fängelse för att ha lett ett upplopp i staden Jerusalem, och även mördat.
20 På nytt talade Pilatus med dem, för han ville släppa Jesus.
21 Men de ropade: ”Korsfäst! Korsfäst honom!”
22 Då talade han till dem för tredje gången och frågade: ”Vad har han gjort för fel? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag ska prygla honom och sedan släppa honom.”
23 Men de fortsatte att pressa honom hårt med höga rop och krävde att han skulle korsfästas. Deras rop blev övermäktiga (allt starkare, fick önskad effekt).
24 Pilatus gav domen att deras vilja skulle ske.
25 Han frigav den man som var fängslad för upplopp och mord, den som de ville ha, men utlämnade Jesus åt deras vilja.
26 Medan de förde bort Jesus mot Golgata tog de tag i en man, Simon från Kyrene, som var på väg in till Jerusalem från landet. De lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus. Enligt romersk lag kunde statsanställda tvinga vem som helst att bära deras bagage och utrustning en romersk mil, 1,5 km. Simon var född i staden Kyrene i Nordafrika. Eftersom han namnges, var han antagligen en kristen, eller blev det senare, se även Mark 15:21.
27 En stor folkmassa följde med, och bland dem var också kvinnor som sörjde och klagade över honom.
28 Jesus vände sig om och sade till dem: ”Jerusalems döttrar, gråt inte längre över mig, gråt i stället över er själva och era barn.
29 För det kommer en tid då man ska säga: ’Saliga (lyckliga, välsignade) är de ofruktsamma, de moderliv som inte har fött och de bröst som inte har ammat.’ Fruktsamhet var ett tecken på välsignelse. Denna omvända bild visar på att något är mycket fel. Det lidande som skulle komma över den judiska nationen var så stort så att kvinnor kommer att önska att de inte fött barn till världen. Den judiska historikern Josefus skriver hur mödrar åt sina egna barn i hungersnöden vid romarnas belägring av Jerusalem 66-70 e.Kr. Se även 5 Mos 28:53; 2 Kung 6:29.
30 Då ska man säga till bergen: ’Fall över oss’, och till höjderna: ’Dölj oss.’ Hos 10:8
