54 Då grep de Jesus och förde honom till översteprästens hus. Han fördes till Hannas, svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året, se Joh 18:13. Petrus följde efter på avstånd. Johannes följde också med. Eftersom hans familj var bekanta med översteprästen, pratade han med tjänstekvinnan vid porten, som då också släppte in Petrus, se Joh 18:15-16.
55 Nätterna på våren i Israel kan bli kalla, särskilt i Jerusalem som ligger högt över havet. Mitt på gården tände de en eld och satte sig ner tillsammans, och Petrus satte sig bland dem.
56 En ung tjänsteflicka såg honom sitta där vid eldens sken. Medan hon tittade noga på honom sade hon: ”Den där mannen var också med honom.”
57 Men han nekade och sade: ”Kvinna inte ett hårt tilltal, utan fyllt med respekt, jag känner inte honom!”
58 Kort därefter fick en annan annan är i maskulin form se honom och sade: ”Du är också en av dem.” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
59 Omkring en timme senare kom en annan fram och försäkrade: ”Det är säkert att den där mannen också var med honom. Han är ju från Galileen!” Petrus dialekt avslöjade honom; uppe i Galiléen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja.
60 Men Petrus svarade med sin tydliga dialekt: ”Jag vet inte vad du pratar om!” I samma ögonblick, medan han talade, gol tuppen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Han kom ihåg Herrens ord, hur han sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.”
62 Han gick ut och grät bittert.
63 Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom.
64 De band för hans ögon och frågade honom: ”Profetera för oss! Vem var det som slog dig?”
65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.
66 När det blev dag (tidigt vid gryningen) församlades folkets äldste Sanhedrin, både överstepräster och skriftlärda. De förde honom inför Stora rådet
