19 De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.
20 De skriftlärda och översteprästerna, se vers 19 vaktade på Jesus för att hitta ett tillfälle att snärja honom. De skickade ut spioner från två grupperingar, fariséer och herodianer, se Mark 12:13. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något som han sade, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.
21 De frågade honom: ”Mästare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.
22 Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?” Om Jesus svarade ”ja” skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett ”nej” skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.
23 Men han genomskådade deras list och sade till dem:
24 ”Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?” De svarade: ”Caesars.” Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.
