38 Då sade Maria: ”Se, jag är Herrens tjänarinna, låt detta hända mig enligt dina ord.” Sedan lämnade ängeln henne.
39 Några dagar senare begav sig Maria i väg och skyndade (med entusiasm) till en stad i bergsbygden i Juda. Bergsbygden i Juda sträcker sig i nordsydlig riktning från Jerusalem ner mot Hebron. Resan från Nasaret till detta område tar tre till fyra dagar till fots. Sakarias var präst i templet, men eftersom man bara tjänstgjorde fem veckor per år var det inte nödvändigt att bo i Jerusalem, så många präster bodde t.ex. i Jeriko och Hebron. Enligt kristen tradition från 500-talet är platsen Ein Kerem, sju kilometer väster om Jerusalem.
40 Maria gick in i Sakarias hus och hälsade (saluterade, välsignade) Elisabet. En dåtida hälsning var inte bara några ord och en gest, utan var en ceremoni där den yngre på ett vördnadsfullt sätt hälsade den äldre.
41 När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i hennes mage, och Elisabet blev uppfylld av den helige Ande. Profetian i Luk 1:15 går i uppfyllelse.
42 Hon ropade ut med hög röst (ett emotionellt utrop) och sade sedan, när hon samlat sig: ”Du är välsignad (lycklig, avundsvärd) framför alla andra kvinnor, du har fått ett unikt privilegium och välsignat är det barn du bär inom dig.
43 Men vem är jag (hur har jag förtjänat denna ära), att min Herres mor kommer till mig?
44 Se, på en gång när mina öron hörde ljudet av din hälsning, sparkade barnet till av jublande glädje i min mage.
45 Salig (lycklig, välsignad) är hon som trodde (var trofast), för det ska ske som det blivit sagt till henne från Herren genom ängeln Gabriel.”
46 Maria brister ut i lovsång. Det första ordet i grekiskan är verbet ”upphöjer”. Det sätter tonen för hela sången. Den latinska översättningen har samma ordföljd, och därför har detta stycke kommit att kallas Magnificat, från det latinska ordet för ”upphöjer”. Maria var redan vid ung ålder välbekant med Skrifterna och hela lovsången andas bibelcitat. Det finns många likheter med Hannas lovsång då Gud gett henne en son, se 1 Sam 2:1-10. Lovsången är uppbyggd som en psaltarpsalm, vilket även gäller Sakarias och Simeons lovsång, se Luk 1:68-79; 2:29-32. Då sade Maria: ”Min själ upphöjer (lovsjunger) Herren (jag prisar, ärar, talar ständigt om Guds storhet),
47 och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare (räddare, beskyddare som bevarar mig)! Ps 103:1-2; Ps 35:9; Hab 3:18
48 För han har sett (beaktat) sin tjänarinnas låga status (ödmjukhet). 1 Sam 1:11; Ps 136:23 Se, från denna stund ska alla släkten (generation efter generation) kalla mig välsignad (glad, lycklig). 1 Mos 30:13; Ps 138:6
49 För den Mäktige har gjort stora fantastiska saker för mig Ps 71:19; 126:2, 3, och heligt (avskilt) är hans namn. Ps 111:9
50 Hans barmhärtighet (kärlek mot de som lider) är över dem som fruktar honom från släkte till släkte. Ps 103:17 Maria börjar personligt och prisar Gud för vad han gjort för henne, se vers 48-50. Den andra delen är profetisk och ser fram mot vad sonen ska göra för Israel. Det är inte ovanligt att psalmer är strukturerade på detta sätt, se Ps 15; 69; 128; 130; 131.
51 Han har utfört mäktiga kraftgärningar med sin arm Ps 98:1; 118:15. Han har förskingrat dem som har högmodiga tankar i sina hjärtan.
52 Han har störtat ned mäktiga regenter (ledare) från deras troner, och upphöjt dem av låg rang.
53 Han har mättat de hungriga (behövande) med sina goda gåvor Ps 107:9, och skickat i väg de rika tomhänta. Luk 6:20-26
54 Han har tagit sig an (hjälpt och tagit ställning för) sin tjänare Israel Jes 41:8, han har kommit ihåg sin barmhärtighet (nåd).
55 Han talade till våra fäder (har gett löftet), till Abraham och hans barn (säd, avkomlingar) för evigt.” Maria hade förstått att Kristus skulle uppfylla löftet som Gud gav Abraham, se 1 Mos 17:19; 22:16-18.
56 Maria stannade hos henne i ungefär tre månader tills Johannes Döparen var född, och återvände sedan hem. Den judiska seden var att modern inte gjorde något annat än att vila under de tre första månaderna av graviditeten.
57 Nu var tiden inne för Elisabet att föda, och hon födde en son.
58 Hennes grannar och släktingar gladde sig med henne när de fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet ärat och överöst sin kärlek till henne.
59 Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Ceremonin kallas ”Brit mila” och utförs på den åttonde dagen efter födseln, även om det är en sabbat. Hebreiska ordet för omskärelse är ”mila” och förbund heter ”brit”. Samtidigt fick barnet också sitt namn. På åttonde dagen kom man för att omskära spädbarnet, de ville kalla honom Sakarias efter hans far.
60 Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” Det namn som ängeln sagt till Sakarias att hans son skulle ha, se vers 13.
61 Då sade de till henne: ”Men ingen av era släktingar har det namnet.”
62 Så med tecken frågade de hans far vad han ville att barnet skulle heta.
63 Han frågade efter en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn.” Alla blev förvånade (chockade).
64 På en gång öppnades Sakarias mun, och hans tunga löstes. Han började tala, och prisade (tackade, lovade) Gud.
65 Alla deras grannar fylldes med fruktan, och överallt i Judéens bergsbygd talade man om detta som hade hänt.
66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och sade: ”Vad ska det bli av detta barn?” För Herrens hand var verkligen med honom.
67 Nu när hans far Sakarias blev fylld av den helige Ande profeterade han och sade: Tidigare hade barnet och hans hustru Elisabet blivit fyllda av Anden, se vers 15 och 41. Det är inte otroligt att Sakarias sjunger ut följande strofer. Vers 68-75 är en enda lång mening i grekiskan.
68 ”Välsignad (prisad, upphöjd) är Herren, Israels Gud, för han har kommit (besökt) och återlöst (befriat) sitt folk.
69 Han har rest upp en mäktig Frälsare åt oss, i sin tjänare Davids hus (släkt). ’Mäktig Frälsare’ är ordagrant ’frälsningens horn’. Hornet på en vild oxe är en metafor för militär styrka och seger.
70 Precis som han lovat genom sina heliga profeter, för länge sedan (tidigare tidsåldrar),
71 för att vi skulle få frälsning från våra fiender, och från alla dem som hatar oss.
72 Han har rest upp Frälsaren för att Han ville visa barmhärtighet mot våra fäder och minnas sitt heliga förbund,
73 den ed han gav vår fader Abraham 1 Mos 22:16-18:
74 att vi frälsta ur våra fienders hand, skulle få tjäna honom utan rädsla,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra dagar.
76 Och du, lilla barn min älskade Johannes, ska kallas den Högstes profet, för du ska gå före Herren och förbereda vägar för honom Mal 3:1,
77 och ge kunskap om frälsning till hans folk, genom deras synders förlåtelse. Jer 31:34
78 Detta ska ske tack vare vår Guds innerliga barmhärtighet, ett ljus från höjden ska gå upp över oss en metafor för Messias, se Mal 4:2,
79 för att stråla över dem som sitter i mörker och dödsskugga Jes 9:2, och leda våra fötter in på fridens väg. Jes 59:8”
80 Barnet växte och blev stark i anden. Han vistades i öknarna (de obebodda trakterna) till den dag då han skulle träda fram för Israel. Då han började sin offentliga tjänst och kallades Johannes Döparen.
