8 Jag försäkrar er: Han ska snabbt (hastigt, plötsligt) ge dem rätt (hjälpa dem). Men frågan är, kommer Människosonen att finna tro en sådan uthållig tro som änkan hade här på jorden när han kommer tillbaka?” Denna liknelse är inte en jämförelse där Gud är som denne orättfärdige domare som kvinnan måste tjata och hota, utan en kontrast. Om en orättfärdig domare till sist ger med sig, hur mycket mer ska inte en rättfärdig och kärleksfull Gud bönhöra sina barn när de ber!
9 Jesus berättade också denna liknelse för några som var övertygade om att de själva var rättfärdiga samtidigt som de såg ner på alla andra:
10 ”Två män gick upp till templet för att be. Den ene var farisé och den andre var en tullindrivare (publikan).
11 Farisén stod och bad högt till (om, för) sig själv: ’Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor; tjuvar (svindlare), orättfärdiga, äktenskapsbrytare - eller som den där skatteindrivaren.
12 Jag fastar två gånger i veckan, jag ger tionde av allt jag tjänar.’ Den judiska seden var att be stående och uttala orden, se Mark 11:25; Matt 6:5-7. Det var vanligt att rättrogna judar fastade på måndagar och torsdagar. Prepositionen ”till” i vers 11, grekiska ”pros” kan också översättas ”om” eller ”för”. Den hör antingen ihop med hur han stod eller hur han bad. Kanske ansåg han sig förmer och stod och ”bad för sig själv”. Utifrån sammanhanget och hans arroganta bön, är det troligare att prepositionen beskriver hur han bad. Han bad ”om” sig själv, eller ännu värre ”till” sig själv genom att prisa sin egen godhet.
13 Men skatteindrivaren stod på avstånd och ville inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och sade: ’Gud, var nådefull mot mig, jag är en syndare.’
14 Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, inte farisén. För alla som upphöjer sig själva ska bli förödmjukade, men den som ödmjukar sig ska bli upphöjd.”
15 Man bar också fram spädbarn till Jesus för att han skulle röra vid dem. När lärjungarna såg det tillrättavisade de (hindrade och sade strängt till) dem. I tron om att Jesus hade viktigare saker för sig, eller att barnen inte var betydelsefulla för honom, motade lärjungarna bort föräldrarna.
16 Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Guds rike tillhör sådana som de.
17 Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
18 Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra. En ledare troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin frågade Jesus: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
19 Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud.
20 Du kan buden: Du ska inte begå äktenskapsbrott 2 Mos 20:14, Du ska inte mörda 2 Mos 20:13, Du ska inte stjäla 2 Mos 20:15, Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) 2 Mos 20:16, Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor 2 Mos 20:12.”
21 Då svarade han: ”Allt detta lagarna som nyss nämnts har jag hållit från min ungdom.” Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitzvah som betyder att man blir en ”lagens son”. Att Sakarias och Elisabet höll lagen, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.
22 När Jesus hörde det, sade han till honom: ”Ändå saknas en sak dig. Sälj allt du har och dela ut fördela pengarna till de fattiga. Då kommer du att ha en rik skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge).”
23 När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik - mycket rik. Mannen visade sig vara en avgudadyrkare - han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.
24 Jesus såg att han var djupt bedrövad och sade: ”Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike.
25 Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.” Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk sytråd. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se vers 27. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades ”nålsögat”, men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.
26 De som hörde det frågade: ”Vem kan då bli frälst (räddad)?”
27 Han svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.” Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1-10.
28 Då sade Petrus: ”Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig.” I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.
29 Jesus sade till dem: ”Jag säger er sanningen. Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru avstått från att gifta sig, se Matt 19:10-12 eller syskon eller föräldrar eller barn,
