7 Jesus fortsätter att undervisa lärjungarna om förlåtelse, och berättar nu en liknelse om att det är vår skyldighet att förlåta varandra. ”Skulle någon av er säga till sin tjänare när han kommer in efter att ha plöjt fältet eller vaktat boskap: ’Kom på en gång och sätt dig vid matbordet’?
8 Säger han inte i stället: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och betjäna mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka.’
9 Inte tackar han tjänaren för att han gör det han ska göra, eller hur?
10 På samma sätt är det med er, när ni har gjort allt ni blivit befallda förlåtit varandra, se vers fyra, då ska ni säga: ’Vi är bara tjänare (ovärdiga att ta emot någon speciell utmärkelse), vi har bara gjort vår plikt.’ ”
11 Jesus hade lämnat Kapernaum och var på väg till Jerusalem för att bli upptagen till himlen, se Luk 9:51. Han går inte raka vägen dit utan rör sig i området kring Judéen. På färden mot Jerusalem gick Jesus över eller vandrade längs med gränsen mellan Samarien och Galiléen.
12 När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd
