16 Han längtade efter att få äta sig mätt på de fröskidor som svinen åt, men ingen gav honom något. Vissa manuskript har ’fylla buken med fröskidor’. Det förstärker kontrasten mot hans tidigare liv i överflöd då han kunde välja att äta det bästa; nu kan han tänka sig äta vad som helst för att dämpa hungern. Synden för en person djupare och djupare ner i misär och förnedring.
17 Men när han hade tagit sitt förnuft till fånga (kommit till slutet av sig själv), sade han reflekterande: ’Hur många anställda hos min far har inte mat i överflöd, och här är jag, på väg att svälta ihjäl.
18 Jag bryter upp (reser mig upp) och går till min far och säger till honom: »Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig),
19 jag förtjänar inte längre att kallas din son. Behandla mig som en av dina anställda.»’
20 Så han bröt upp och gick till sin egen far. Medan han fortfarande var långt borta fick hans far se honom vilket antyder att fadern väntade och tittade efter sin son. Fadern blev djupt rörd (kände stort medlidande) och sprang emot honom och omfamnade honom och kysste honom gång på gång. I den här kulturen sprang aldrig en äldre judisk man. Anledningen var att för att springa måste han fästa upp manteln, vilket gjorde att han exponerade sina bara ben, vilket var skamfyllt. Vad motiverade då fadern att bära den skammen? Enligt Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns det en ceremoni som heter ”kezazah”. Den praktiserades om en judisk son lämnat det judiska samhället, levt med hedningar och sedan vände tillbaka hem. Stadens äldste mötte honom i stadsporten, krossade en kruka framför mannen - vilket symboliserade den brutna relationen med familjen, den judiska tron och samhället. Han var inte välkommen tillbaka. Anledningen att fadern springer kan vara att han vill möta sonen innan de äldste i samhället hinner utföra denna ceremoni. Fadern var villig att bära skammen för att upprätta sin son!
21 Men sonen sade till honom: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig (inför dig), jag förtjänar inte längre att kallas din son.’
22 Men fadern sade till sina anställda: ’Skynda er att ta fram den finaste dräkten (de mest ärofyllda festkläderna) och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och sandaler på hans fötter. Både ringen och sandalerna var tecken på att han nu var en fri man, slavar var barfota.
23 Hämta den gödda kalven som var avsedd för något speciellt festligt tillfälle och slakta den, så ska vi äta och fira,
