25 En laglärd expert på hur Moses lag i gamla testamentet skulle tolkas reste sig upp för att pröva Jesus (sätta honom på prov) och sade: ”Lärare, vad ska jag göra för att få (ärva) evigt liv?” Hans intentioner är inte helt ärliga, han är mer intresserad av att se hur Jesus klarar av att svara på teologiska frågor.
26 Jesus svarade honom genom att ställa en motfråga: ”Vad står det i lagen? Vad läser du där (hur tolkar du det stället)?”
27 Han svarade genom att citera 5 Mos 6:5 och 3 Mos 19:18: ”Du ska osjälviskt utgivande älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ, av all din kraft och med allt ditt förstånd; och din medmänniska som dig själv.”
28 Jesus sade till honom: ”Du har svarat rätt. Gör detta så får du leva uppleva ett välsignat liv här på jorden och evigt liv i Guds rike.”
29 Fast besluten att rättfärdiga sig själv frågade han Jesus: ”Vem är då min medmänniska?” Enligt judarna räknades bara de egna landsmännen som ”ens nästa”. Jesu svar hade överbevisat mannen om att han inte levde upp till budet.
30 Jesus tog upp diskussionen skiftar fokus från att bli utfrågad till att i stället leda samtalet och svarade: ”En man en jude var på väg från Jerusalem ner till Jeriko. Han råkade ut för rånare som tog hans kläder och misshandlade honom, sedan försvann de och lämnade honom där halvdöd. Jeriko är en stad 3 mil nordöst om Jerusalem. Vägen mellan dessa städer sträcker sig genom berg och öken med en höjdskillnad på över 1 000 meter. Det var inte ovanligt att rånarligor höll till i dessa trakter.
31 Av en händelse passerade nu en präst samma väg, och när han fick se honom gick han förbi på andra sidan av vägen.
32 På samma sätt kom en levit till platsen. Han såg honom, men gick förbi på andra sidan av vägen. I Jeriko bodde tusentals präster och leviter. Prästerna ansvarade för offren och leviterna tjänade under prästerna i templet som assistenter, dörrvakter, musiker och sångare. En präst eller levit tjänstgjorde fem gånger per år i templet. Det står att de ’passerade samma väg’, vilket innebär att de var på väg hem från Jerusalem efter en sådan tjänstgöringsperiod. De hade just ’tjänat Gud’ i templet under en vecka, men det verkar bara varit en yttre plikt. De hade ingen speciell tid att passa, de är på väg hem, ändå väljer de att medvetet se åt andra hållet och gå förbi en medmänniska i nöd.
33 Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Samarierna var ett illa ansett folkslag som judarna inte ville kännas vid.
34 Samariern gick fram till honom, förband hans sår och hällde olja och vin i dem (tvättade dem rena och desinfekterade dem). Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett värdshus och skötte om honom.
