3 Då förde lagexperterna (översteprästerna) och fariséerna fram en kvinna som just blivit gripen för äktenskapsbrott till honom, och när de ställt henne i mitten,
4 sade de till honom: ”Rabbi (lärare), denna kvinna blev gripen just då hon begick äktenskapsbrott.
5 I lagen 5 Mos 22:22 befaller Mose att en sådan kvinna ska stenas. Där står även att mannen ska straffas, vilket lagexperterna verkar ha glömt. Vad säger du?”
6 Detta sade de för att pröva (snärja) honom för att kunna få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och började skriva (rita) på marken med sitt finger. Golvet i kvinnornas förgård var stenbelagt. Kanske skrev Jesus verkliga bokstäver i dammet på golvet, eller bara ritade i luften och anspelade på Jer 17:13 där ”De som avfaller från mig liknar en skrift i sanden.” Kanske skrev han på två golvstenar, och fick de närvarande att tänka på hur Gud skrev lagen på två stentavlor, se 2 Mos 31:18.
7 När de envisades med sin fråga, ställde han sig upp (rätade han på sig) och sade: ”Låt den av er som är syndfri (utan skuld) kasta första stenen på henne.”
8 Sedan böjde han sig ner igen och skrev på marken. Jesus hade nyligen undervisat om hur Mose gett dem lagen, men de inte höll den, se Joh 7:19. Att Jesus nu på nytt skriver på stenplattorna kan vara för att få de som anklagade kvinnan att tänka tillbaka på hur Gud visade israeliterna nåd och skrev en ny uppsättning stentavlor, se 2 Mos 34:1.
9 När de hörde detta började de lämna platsen en efter en, de äldste (äldsta) gick först. Vissa manuskript har tillägget ”överbevisade av samvetet”.
