6 Detta sade han för att pröva honom, för han visste mycket väl vad han skulle göra.
7 Filippus svarade honom: ”Bröd för tvåhundra denarer räcker bara så att alla får en liten bit var.” En denar var lönen för en dags arbete. Det verkar som om de hade tvåhundra dagslöner i kassan, vilket motsvarar ett par hundra tusen svenska kronor, men inte ens det skulle räcka att mätta alla där.
8 En av Jesu lärjungar, Andreas, Simon Petrus bror sade till honom:
9 ”Här är en pojke (i sjuårsåldern) som har fem små kornbröd och två små fiskar, men hur kan det räcka för så många?” Här används inte det vanliga ordet ”ichthys” för fisk utan ”opsarion”. Detta syftar på en saltad och torkad fisk, antagligen från Magdala, som pojken fått med sig av sina föräldrar som matsäck. Det grekiska ordet för pojke ”paidarion” beskriver ofta barn i åldern 5-8 år.
10 Jesus sade: ”Låt folket lägga sig till bords här.” På det stället var marken täckt med tätt gräs i det annars bergiga området valde Jesus ut den här bekväma platsen att sitta ner på. Männen och deras familjer satte sig ner, och deras antal var 5 000. Det var 5 000 män, förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Totalt var det minst 10 000, kanske ända upp till 50 000 personer samlade där. Det är bara den yngste lärjungen, Johannes som nämner detaljen om pojkens matsäck. Han räknades inte ens med bland de 5 000, ändå fick hans gåva mätta alla närvarande!
11 Jesus tog bröden, tackade Gud och gav till lärjungarna. De delade sedan ut åt dem som hade satt sig ner där. Jesus gjorde sedan likadant med fiskarna, och alla fick så mycket de ville ha.
12 När alla var mätta sade han till sina lärjungar: ”Samla ihop de överblivna bitarna, så att inget går till spillo.”
13 Då samlade de ihop dem och fyllde tolv flätade korgar, med det som blivit över från de fem små kornbröden när de ätit. Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick nu också med mat för sin fortsatta resa!
14 När människorna såg det tecken (mirakel) som Jesus hade gjort, sade de: ”Detta är verkligen (sannerligen, utan tvivel) profeten som skulle komma till världen.” Jesus är profeten som Mose talar om som ska komma efter honom, se 5 Mos 18:15. Ordet ”tecken” fokuserar mer på symboliken och budskapet bakom undret än själva undret och folkets fascination av det. I Joh 6:27 förklarar Jesus att Människosonen ger evigt liv, och att det är den födan de ska söka.
15 Jesus, som visste att de var på väg att med våld ta med sig honom och göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, denna gång ensam.
16 Nu när det blev kväll gick hans lärjungar ner till sjön,
17 och steg i en båt och började ta sig över sjön till Kapernaum. Det var nu mörkt och Jesus hade ännu inte kommit till dem.
18 Under tiden började sjön gå hög, på grund av en kraftig (våldsam) vind som blåste.
19 När de hade rott ca 5 km (25 eller 30 stadier) såg de (tittade de noggrant på) Jesus gå på sjöns vattenyta nära båten. De blev rädda (skräckslagna, paralyserade av rädsla).
20 Men Jesus sade till dem: ”Det är jag (Jag Är). Var inte rädda.” En tydlig parallell med hur Gud uppenbarade sig för Mose, se 2 Mos 3:6, 14. Se även Joh 4:26; Job 9:8.
21 De tog gladeligen emot honom i båten, och på en gång var de framme vid den plats dit de var på väg.
22 Nästa dag förstod allt folket, som fortfarande var kvar på andra sidan sjön, att det inte funnits mer än en liten båt där, och att Jesus inte hade gått i den tillsammans med sina lärjungar, utan att de gett sig av själva.
23 Andra små båtar hade kommit från Tiberias och lagt till nära det ställe där de ätit brödet efter att Herren hade uttalat tacksägelsen.
24 När nu folket förstod att varken Jesus eller hans lärjungar var där, klev de i båtarna och kom till Kapernaum för att leta efter Jesus.
25 När de fann honom där på andra sidan sjön på västra sidan i staden Kapernaum frågade de honom: ”Rabbi, när kom du hit?”
26 Jesus svarade dem: ”Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er, ni letar inte efter mig därför att ni sett tecken (mirakler), utan för att ni fick äta fritt av bröden tills ni blev mätta.
27 Sluta sträva efter (producera, arbeta för) den mat som förgås det som är temporärt, arbeta i stället för den mat som alltid består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill (auktoritet, godkännande).”
28 De frågade honom: ”Vad ska vi göra (hur ska vi leva) för att utföra Guds gärningar (verk, tjäna honom)?” Människan frågar sig vad hon ”ska göra”, man vill försöka förtjäna sin rättfärdighet.
29 Jesus svarade och sade till dem: ”Detta är Guds gärning som Gud begär, eller det verk han gör, att ni tror på (förlitar er, lutar er mot) den som han har sänt.”
30 Då sade de till honom: ”Vilket tecken (mirakel) ska du visa så att vi kan förstå (se) och tro (förlita oss på, luta oss mot dig)? Vilken spektakulär övernaturlig gärning kan du göra?
31 Våra förfäder åt manna i öknen, som Skriften säger: Han gav dem bröd från himlen att äta.” Dagen innan hade man hyllat honom som Messias och tänkte med våld göra honom till konung på grund av brödundret, se 6:14-15. Nu när Jesus inte var den de tänkte sig, räcker inte det undret, eller något av alla de andra tecken som han gjort, som bevis.
32 Jesus svarade dem: ”Jag försäkrar er, med all sanning säger jag er, det var inte Mose som gav er brödet från himlen. Det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen.
33 För Guds bröd är han som kommer ner från himlen och ger världen liv.”
34 Då sade de till honom: ”Herre, ge oss alltid det brödet.”
35 Jesus svarade: ”Jag är livets bröd (brödet som är Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv). Den som kommer till mig ska aldrig hungra, och den som tror på (litar på, lutar sig emot) mig ska aldrig törsta.
36 Men jag har sagt till er: Ni har sett mig och tror ändå inte.
37 Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig, nej aldrig kasta ut (driva bort, från familjen).
38 För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
39 Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen.
40 För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen.” Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen ”äta och dricka Jesu blod” där, har en parallell i ”se och tro” här i vers 40.
41 Nu började judarna de judar som var emot honom att mumla (viska, klaga i låg ton) därför att han sagt: ”Jag är brödet som kom ner från himlen.”
42 De sade: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju både hans far och mor? Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”
