35 Johannes var den brinnande och skinande lampan, och för en tid var ni villiga att glädja er i hans ljus.
36 Gärningarna vittnar: Men jag har fått ett större (starkare, bättre) vittnesbörd än Johannes, för de gärningar som Fadern har gett till mig att slutföra, de som jag nu gör, är ett vittnesbörd (bevis) för att Fadern har sänt mig.
37 Fadern vittnar: Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Ingen av er har någonsin hört hans röst eller sett hans gestalt (form, ansikte, hur han ser ut).
38 Hans ord bor inte (har inte blivit kvar) hos er eftersom ni inte tror på den som han har sänt.
39 Skrifterna vittnar: Ni söker (letar, forskar) alltid i Skrifterna, därför att ni tror att ni har evigt liv genom dem. Det är faktiskt de som vittnar (berättar sanningen) om mig,
40 men ändå vill ni inte komma till mig så ni kan få liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).
41 Jag tar inte emot ära från människor (söker inte mänsklig berömmelse),
42 men jag känner er och vet att ni inte har Guds osjälviska, utgivande kärlek i er.
43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni har inte tagit emot mig, men om någon annan kommer i sitt eget namn, så tar ni emot honom.
44 Hur kan ni tro (lita på, luta er emot) på Gud, när ni ständigt tar emot ära från varandra i stället för att söka (vilja ha) den ära som kommer från den ende Guden?
45 Tro inte att jag ska anklaga er inför Fadern. Den som anklagar er är Mose, han som ni förlitar er på (har satt ert hopp till).
46 För om ni trodde på Mose, så skulle ni tro på mig, för det var om mig han skrev.
