2 Nu finns det i Jerusalem vid Fårporten en damm som på hebreiska kallas Betesda som har fem pelargångar täckta med tak. Fårporten och dammen låg norr om tempelområdet. Betesda betyder ”nådens hus” eller ”strömmens hus”. Att Johannes använder verbformen ”nu finns det” betyder att dammen fortfarande fanns kvar när hans evangelium skrevs. Fårporten omnämns redan av Nehemja och dammen av Jesaja, se Neh 3:1-2; 12:39; Jes 7:3. Fram till 1900-talet har detaljen att dammen hade ”fem pelargångar” förbryllat. Normalt sett har en damm fyra sidor och fyra pelargångar med tak. Arkeologiska utgrävningar 1915 och 1958 har visat att dammen var närmare 20 meter djup, 50 meter bred och 150 meter lång, indelad i en nordlig och sydlig del. Dammen var alltså en dubbelpool med fyra pelargångar längs med sidorna och en i mitten - totalt fem pelargångar. Att antalet omnämns av Johannes är en detalj som visar på Bibelns exakthet.
3 I dessa låg alltid många sjuka (svaga, kraftlösa) människor: blinda, halta, paralyserade (lama, förtvinade, med muskelsjukdomar).
5 En man var där som hade varit sjuk (svag, kraftlös) i 38 år. Lika länge som israeliterna vandrat i öknen från Kadesh-Barnea till bäcken Sered, se 2 Mos 2:14. Det hade varit en livslång ökenvandring för denne sjuke man.
6 När Jesus såg honom ligga där och visste att han varit sjuk så länge, frågade Jesus honom: ”Vill du bli frisk (helad)?”
7 Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet rör sig. Enligt folktron kunde då ett helande ske för den som först kom ner i vattnet. När jag själv försöker ta mig ner, kommer någon annan före mig.”
8 Jesus sade till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå.”
9 På en gång blev mannen helad (återfick sin styrka) och tog sin bädd och gick. Det var sabbat den dagen,
10 därför sade de judiska ledarna gång på gång till mannen som blivit fullständigt helad: ”Det är sabbat, det är emot lagen att bära din bädd.”
11 Han svarade: Den som helade mig sade: ”Ta din bädd och gå.”
12 Då frågade de honom: ”Vem är den mannen som sade till dig, ta upp din bädd och gå?”
13 Men han som blivit helad visste inte vem det var, för Jesus hade försvunnit in i obemärkt gått vidare bland folkmassan som fanns på platsen.
14 Senare, när Jesus fann honom i templet tempelområdet sade han till honom: ”Se, du är helad (hel, frisk). Sluta synda så att inte något värre händer dig.”
15 Mannen gick då bort och rapporterade för judarna att det var Jesus som hade helat honom.
16 Jesus hade för vana att hela människor från sjukdomar, oavsett vilken veckodag det var. Nu senast helade han en sjuk man vid Betesdadammen, se Joh 5:2-15. Enligt fariséernas strikta egna tillägg till lagen var det förbjudet att göra detta på en sabbat eftersom man ansåg att det var ”arbete”. Eftersom han hade gjort dessa saker på en sabbat började judarna att förfölja (besvära, jaga) Jesus och planerade att döda honom.
17 Men Jesus svarade dem: ”Min Fader verkar (arbetar) ännu i denna stund, därför verkar (arbetar) också jag.”
18 Detta svar gjorde de judiska ledarna ännu mer beslutna att döda Jesus, eftersom han inte bara gång på gång upphävde sabbaten, utan också kallade Gud sin Fader, vilket jämställer honom själv med Gud.
19 Då svarade Jesus dem: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Sonen kan inte göra något själv (av eget initiativ), utan bara vad han ser Fadern göra. Vad än Fadern väljer att göra, det gör Sonen också.
20 Fadern älskar Sonen och visar allt vad han själv gör, och större gärningar än helandet av mannen vid Betesdadammen som varit sjuk i 38 år ska Fadern låta Sonen få se, så att ni blir fulla av förundran (beundran).
21 På samma sätt som Fadern uppväcker de döda och ger liv, så ger Sonen liv till vem han vill.
22 Fadern dömer inte någon han utövar inte den rätten, i stället har han överlåtit hela domen till Sonen.
23 Detta för att alla hela skapelsen ska ära (hedra, visa vördnad för) Sonen, på samma sätt som de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern som har sänt honom.
24 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som hör (kontinuerligt lyssnar till) mina ord och tror (lutar sig mot, förlitar sig) på honom som sänt mig har (äger redan nu) evigt liv och kommer inte under domen, utan har redan gått från död till liv.
