6 Där fanns Jakobs brunn drygt en kilometer utanför staden. Trött efter fotvandringen satte sig Jesus ner vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen (mitt på dagen). Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.
7 Då kom en samarisk kvinna för att hämta vatten. Antagligen valde hon den ovanliga tiden då solen brände som värst för att slippa möta någon där. Helt oväntat och mot alla kulturella traditioner inleder Jesus ett samtal. Jesus sade till henne: ”Kan du ge mig lite vatten?”
8 Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat.
9 Den samariska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude fråga mig som är en samarisk kvinna om vatten?” Judarna ville inte ha något med samarierna att göra. Jesus går emot flera religiösa och kulturella regler här. Män talade inte med kvinnor, och särskilt inte en kvinna med hennes rykte, se vers 17-18. Att dessutom dricka ur ett ”samariskt kärl” ansågs som något orent av judarna.
10 Jesus svarade henne: ”Om du kände till (hade en klar förståelse av) Guds fria gåva och vem det är som säger till dig, ge mig något att dricka, skulle du i stället ha frågat honom och han hade gett dig levande (färskt, flödande) vatten.”
11 Kvinnan sade till honom: ”Herre, du har inget att hämta upp det med rep och hink och brunnen är djup, så varifrån kommer detta levande vatten?
12 Är du större än vår fader (förfader) Jakob? Han gav oss den här brunnen och drack själv från den, och så gjorde också hans söner och boskap.”
13 Jesus svarade henne: ”Alla som dricker av detta vatten blir törstiga igen.
14 Men den som har druckit av det vatten som jag ger ska aldrig, nej aldrig, bli törstig igen. Det vatten jag ger ska bli en källa inom honom med vatten som kontinuerligt flödar fram till evigt liv (Guds överflödande liv, själva kärnan och meningen med livet, äkta liv).”
15 Kvinnan sade till honom: ”Herre ge mig av detta vatten så jag aldrig mer behöver törsta och komma hela vägen hit för att hämta vatten.”
16 Han sade till henne: ”Gå och hämta din man och kom tillbaka hit.”
17 Kvinnan svarade: ”Jag har ingen man.” Jesus sade till henne: ”Du talar sanning när du säger, jag har ingen man.
18 Fem män har du haft förut, och den man du nu har lever med är inte din man utan en annan kvinnas man. Det du sade var sant.”
19 Kvinnan sade till honom: ”Herre, jag ser (förstår efter att ha noga granskat) att du är en profet.
20 Våra förfäder har tillbett (böjt sig ner i ödmjukhet, fallit ner på knä) på detta berg Gerizim, men ni judar säger att den rätta platsen där man ska tillbe är i Jerusalem.” I dalen mellan Gerizim och det närbelägna berget Ebal låg de samariska städerna Sykar och Sikem. Även om templet på berget blivit förstört av judarna ansåg samarierna att det var den platsen man skulle tillbe på.
21 Jesus sade till henne: ”Kära kvinna, tro (luta dig mot, förlita dig på) mig, för det kommer en tid när ni alla ska tillbe Fadern (böja er ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) inte bara på detta berg eller bara i Jerusalem. Jesus lyfter diskussionen från den religiösa konflikten om hur och var man ska tillbe, till att handla om hjärtats inställning och en personlig tro på honom.
22 Ni samarier tillber vad ni inte känner till (har en klar förståelse av), men vi judar tillber det vi känner till, eftersom frälsningen (befrielsen) kommer från (genom) judarna.
23 Men den tid kommer, och den är redan här, då sanna (äkta, genuina) tillbedjare ska tillbe Fadern (böja sig ner i ödmjukhet, falla på knä, bildligt kyssa hans hand i vördnad) i ande och sanning, för det är sådana tillbedjare som Fadern söker (letar efter, vill ha). Gud är mer intresserad att vi tillber honom än platsen där vi tillber.
24 Gud är Ande (till sin natur en andlig varelse) och de som tillber honom måste tillbe honom i ande och sanning (äkthet).”
