43 Nu, efter de två dagarna i den samariska staden, gick han därifrån vidare norrut till Galiléen.
44 För Jesus hade själv vittnat om att en profet inte är ärad (aktad, respekterad) i sitt eget land dvs. sin uppväxtort Nasaret som ligger i Galiléen.
45 När han kom till Galiléen, välkomnade galiléerna honom, eftersom de sett allt han gjort i Jerusalem under högtiden, för de hade också varit där. De tog emot honom bara på grund av undren, men ärade inte honom.
46 Så kom Jesus åter till Kana i Galiléen, där han hade gjort vatten till vin Joh 2:1-11. I Kapernaum fanns en man som var i kungens tjänst. Han var en ämbetsman som tjänade under Herodes Antipas. Hans son låg sjuk (var svag, utan styrka).
47 När han hörde att Jesus kommit tillbaka från Judéen till Galiléen, gick han i väg den två dagar långa resan till Kana och bad (ivrade, bad enträget) att han skulle komma ned och bota hans son, för sonen var på väg att dö.
48 Då sade Jesus till honom: ”Om ni människor inte får se tecken och mirakler, så tror ni inte alls (litar ni inte på Gud).”
49 Kungens tjänare sade till honom: ”Herre, kom ned innan mitt barn dör.”
50 Jesus svarade honom: ”Gå i frid, din son lever.” Mannen trodde (lutade sig mot, förlitade sig) på Jesu ord och gick.
51 Då han var på väg ner, mötte hans slavar (livegna tjänare) honom och sade: ”Din son lever!” För att gå från Kana till Kapernaum gick man österut över bergen och sedan ner till Galileiska sjön. Den närmare fyra mil långa resan kunde inte göras på en dag, så det är på vägen nedför bergen på andra dagen som han möter sina tjänare.
52 Då frågade han dem vilken timme han hade börjat bli bättre. De sade: ”I går eftermiddag vid sjunde timmen (klockan ett på eftermiddagen) lämnade febern honom.” Judisk tid räknades från soluppgången klockan sex på morgonen.
