12 Lärjungarna sade till honom: ”Herre, sover han så blir han frisk (frälst, räddad).”
13 Men Jesus hade talat om hans död, men de förutsatte att han talade om vanlig naturlig sömn.
14 Då sade Jesus i klartext till dem: ”Lasarus har dött,
15 och jag är glad för er skull att jag inte var där. Detta kommer att hjälpa er att tro (lita, luta er emot mig).”
16 Då sade Tomas, som kallades tvillingen (på grekiska ”Didymus”), till de andra lärjungarna: ”Låt oss också gå så att vi kan dö bli dödade av judarna tillsammans med honom.”
17 När Jesus kom fram fick han veta att Lasarus redan hade varit i klipp-graven fyra dagar.
18 Betania låg nära Jerusalem, bara tre kilometer (femton stadier) därifrån,
19 och många judar (invånare i Judéen) hade kommit till Marta och Maria för att trösta (sympatisera med, uppmuntra) dem i sorgen över deras broder Lasarus död. Enligt den judiska begravningstraditionen begravdes den döde inom ett dygn. Sedan följde en veckas sorg då vänner och släktingar kom och hälsade på den sörjande familjen.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg, gick hon ut för att möta (konfrontera, ifrågasätta) honom, medan Maria satt kvar i huset.
21 Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.
22 Men jag vet (har en klar förståelse av) att Gud kommer att ge dig vad du än ber (begär av) honom om.”
23 Jesus sade till henne: ”Din bror ska uppstå igen (komma tillbaka till livet).”
24 Marta svarade honom: ”Jag vet (har en klar förståelse av) att han ska uppstå igen, vid uppståndelsen på den sista (yttersta) dagen.”
25 Jesus sade till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet, den som tror (litar) på mig ska leva även om han dör,
26 och den som lever (kontinuerligt har Guds överflödande liv inom sig) och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du på detta?”
27 Hon svarade honom: ”Ja Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, han som skulle komma till världen.”
28 När Marta sagt detta gick hon bort och kallade på sin syster Maria, och viskade i hemlighet till henne: ”Mästaren är här (han är nära) och han kallar på dig vid namn.”
29 När Maria hörde detta reste hon sig snabbt upp och gick till honom.
30 Jesus hade inte ännu kommit in i byn utan var kvar på samma ställe där Marta hade träffat honom.
31 När de judar som var med Maria inne i huset för att trösta henne såg att hon rest sig upp hastigt och gått ut, följde de efter henne eftersom de trodde hon skulle till graven för att gråta.
32 När Maria nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du varit här skulle min broder inte vara död.”
33 När Jesus såg henne brista ut i högljudd gråt gång på gång, och att judarna som följt med henne också grät högljutt, blev han djupt upprörd (kände vrede) i sin ande, och kände smärta (oro).
34 Han sade: ”Var har ni lagt honom?” De svarade honom: ”Herre, kom och se.”
35 Jesus grät stilla (fällde tårar i tysthet).
36 Judarna sade: ”Se hur han höll av (hade ett starkt vänskapsband med) honom.”
