8 Saulus reste sig till sist upp från marken, men när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus.
9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack. Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sade Herren till honom: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” Påminner om Abrahams och Samuels svar, se 1 Mos 22:1; 1 Sam 3:4.
11 Då sade Herren till honom: ”Res dig och gå till den gata som kallas ’Raka gatan’ och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber till mig där just nu.
12 I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen.” I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för ”cardo”, och de korsande öst-västliga gatorna för ”decumanus”. Huvudgatan fick tillägget ”maximus”, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att ”Raka gatan” var Damaskus ”decumanus maximus”, huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.
13 Ananias svarade: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.
14 Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.”
15 Men Herren sade till honom: ”Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.
16 För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”
17 Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar. Där lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder i tron! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande.” Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.
18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt.
19 Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,
20 och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
21 Alla som hörde honom häpnade (tappade fattningen) och sade: ”Har han bytt sida? Var det inte han som ville förgöra alla i Jerusalem som åkallar det Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem som tror på Jesus som Messias och ställa dem inför översteprästerna?”
22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft han utvecklades mer och mer och blev skickligare och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade (lade fram skriftställe efter skriftställe, jämförde och undersökte för att bevisa) att Jesus är Messias. Utifrån Paulus mer detaljerade berättelse i Galaterbrevet 1:17-18 var han tre år i Arabia innan han begav sig till Jerusalem. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus. Det motsvarar dagens Saudiarabien. De flesta bibelforskare lägger in denna händelse mellan vers 22 och 23, och att Saulus återvänder till Damaskus efter sin tid i ensamhet.
23 Efter att en längre tid hade passerat (fullgjorts) antagligen tre år, se Gal 1:18, rådslog judarna ledarskapet i Damaskus om att röja Saulus ur vägen (döda honom),
24 men Saulus fick reda på deras plan. De höll vakt vid stadens portar Damaskus sju portar dag och natt för att döda honom.
25 Men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom över muren i en korg genom ett fönster, se 2 Kor 11:33.
