2 och bad att få med sig brev med häktningstillstånd till synagogorna i Damaskus. Planen var att fängsla alla som tillhörde Vägen samtidens namn på de första kristna, se Joh 14:6, män eller kvinnor, och föra dem tillbaka till Jerusalem. Damaskus ligger sex dagsresor norr om Jerusalem. Staden var en av de största i Dekapolis, området som bestod av tio städer. Efter Stefanos död då förföljelsen bröt ut, flydde många kristna till närliggande områden, se Apg 8:1. Att Saulus nu beger sig så långt som till Damaskus tyder på att han redan rensat många städer närmare Jerusalem på troende. I Apg 26:11 citerar Lukas hur Saulus, då känd som Paulus, knappt trettio år senare beskriver den här perioden i sitt liv: ”Överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. I mitt vilda raseri förföljde jag dem ända till utländska städer.”
3 Men när han på sin resa närmade sig Damaskus, strålade plötsligt ett ljus från himlen omkring honom. Händelsen inträffar mitt på dagen, se Apg 22:6. Det måste varit ett kraftigt övernaturligt sken, starkare än solen.
4 Han och även de med honom, se Apg 26:14 föll till marken. Sedan hörde han en röst som sade till honom på arameiska, se Apg 26:14: ”Saul! Saul! Varför förföljer du mig?” Saulus tilltalas med den hebreiska formen av sitt namn som är ”Saul”, se även Apg 8:1.
5 Då frågade han: ”Vem är du, Herre?” Rösten svarade: ”Jag är Jesus, den du förföljer.
6 Men res dig upp och gå in till staden, så ska du få veta vad du måste göra.” Detta verkar vara allt som Jesus kan säga till Saul just nu, se Joh 16:12.
7 Saulus ligger kvar på marken. Männen som var med honom på resan som nu hade ställt sig upp bara stod där förstummade (de var som förstelnade, så förskräckta var de). De hörde ljudet men såg ingen.
8 Saulus reste sig till sist upp från marken, men när han öppnade sina ögon kunde han inte se. Då tog de honom i handen och ledde honom in i Damaskus.
9 Under tre dagar såg han ingenting, och han varken åt eller drack. Saulus har mycket att bearbeta, hela hans värld har förändrats. Han behövde omvärdera sin tolkning av gamla testamentet, frälsning, sitt förhållande till människorna på Vägen, hans uppdrag, osv.
10 I Damaskus fanns en lärjunge som hette Ananias. I en syn sade Herren till honom: ”Ananias!” Han svarade: ”Här är jag, Herre.” Påminner om Abrahams och Samuels svar, se 1 Mos 22:1; 1 Sam 3:4.
11 Då sade Herren till honom: ”Res dig och gå till den gata som kallas ’Raka gatan’ och fråga i Judas hus efter en som heter Saulus från Tarsus, för han ber till mig där just nu.
12 I en syn har han sett hur en man som heter Ananias kommer in och lägger händerna på honom så att han kan se igen.” I romersk stadsplanering kallades gatorna som gick i nord-sydlig riktning för ”cardo”, och de korsande öst-västliga gatorna för ”decumanus”. Huvudgatan fick tillägget ”maximus”, som betyder störst på latin. I mitten, där huvudgatorna korsades, låg stadens centrum som kallades forum. Utgrävningar har visat att ”Raka gatan” var Damaskus ”decumanus maximus”, huvudgatan som gick centralt från öst till väst. Den var omkring 25 meter bred och 1 570 meter lång, kantad med pelare och täckt av tak där det fanns affärer.
13 Ananias svarade: ”Herre, jag har hört av många hur mycket ont den mannen har gjort mot dina heliga i Jerusalem.
14 Nu är han här med fullmakt från översteprästerna att gripa alla som åkallar ditt namn.”
15 Men Herren sade till honom: ”Gå, för han är mitt utvalda redskap för att bära fram mitt namn inför hedningar och kungar och Israels barn.
16 För jag ska själv visa honom hur mycket han måste lida för mitt namns skull.”
17 Så Ananias gav sig i väg och kom in i huset där Saulus suttit i mörker utan mat och dryck i tre dagar. Där lade han händerna på honom och sade: ”Saul, min broder i tron! Herren Jesus, som visade sig för dig på vägen hit, har sänt mig för att du ska kunna se igen och bli uppfylld av den helige Ande.” Saulus blir påmind om att det var den uppståndne Jesus som talade med honom på vägen till Damaskus. Lukas använder passiv form på verben som betonar att det inte är Ananias utan Gud som fyller Saulus med den helige Ande.
18 Genast var det som om fjäll föll från hans ögon. Han fick tillbaka sin syn, och han reste sig och blev döpt.
19 Sedan åt han och fick nya krafter. Saulus stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus,
20 och på en gång började han predika i synagogorna att Jesus är Guds Son.
21 Alla som hörde honom häpnade (tappade fattningen) och sade: ”Har han bytt sida? Var det inte han som ville förgöra alla i Jerusalem som åkallar det Namnet? Var det inte därför han kom hit, just för att gripa dem som tror på Jesus som Messias och ställa dem inför översteprästerna?”
22 Men Saulus uppträdde med allt större kraft han utvecklades mer och mer och blev skickligare och gjorde judarna i Damaskus svarslösa när han bevisade (lade fram skriftställe efter skriftställe, jämförde och undersökte för att bevisa) att Jesus är Messias. Utifrån Paulus mer detaljerade berättelse i Galaterbrevet 1:17-18 var han tre år i Arabia innan han begav sig till Jerusalem. Arabia är den stora öknen öster och söder om Damaskus. Det motsvarar dagens Saudiarabien. De flesta bibelforskare lägger in denna händelse mellan vers 22 och 23, och att Saulus återvänder till Damaskus efter sin tid i ensamhet.
23 Efter att en längre tid hade passerat (fullgjorts) antagligen tre år, se Gal 1:18, rådslog judarna ledarskapet i Damaskus om att röja Saulus ur vägen (döda honom),
24 men Saulus fick reda på deras plan. De höll vakt vid stadens portar Damaskus sju portar dag och natt för att döda honom.
25 Men en natt tog hans lärjungar och firade ner honom över muren i en korg genom ett fönster, se 2 Kor 11:33.
26 När Saulus kom till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Men alla var rädda för honom, eftersom de inte trodde att han var en lärjunge.
27 Då tog Barnabas hand om honom. Han förde honom till apostlarna och berättade för dem hur Saulus hade sett Herren på vägen, att Herren hade talat till honom och att han i Damaskus hade predikat frimodigt i Jesu namn.
28 Sedan stannade Saulus hos dem 15 dagar och träffar Petrus och Jakob, se Gal 1:18-19, och han gick in och ut i Jerusalem och predikade frimodigt i Herrens namn.
29 Han talade och diskuterade med de grekisktalande judarna, men de försökte röja honom ur vägen.
30 När syskonen (bröderna och systrarna i tron) fick veta det, tog de med honom ner till Caesarea (Maritima, vid havet) och sände honom sedan vidare till Tarsus. Saulus stannar 8-14 år i sin hemort Tarsus i landskapet Kilikien, nuvarande södra Turkiet, se Gal 1:21-2:1. Det är hit Barnabas så småningom kommer och tar med sig Saulus till Antiokia, se Apg 11:25.
31 Församlingen hade nu lugn och ro i hela Judéen, Galiléen och Samarien. Den blev uppbyggd och levde i vördnad för Herren, och växte genom den helige Andes uppmuntran (förmaning, tröst).
32 Saulus är nu i Tarsus. Berättelsen återgår nu till Petrus som senast var tillsammans med Johannes och Filippus i Samarien, se 8:14-25. Petrus reste runt i hela området kring Jerusalem och kom även ner till de heliga (de troende) som bodde i Lydda. Staden Lydda hette på Gamla testamentes tid Lod, vilket också är dess moderna namn i dag. Den ligger alldeles intill Israels internationella flygplats Ben Gurion. På Nya testamentets tid var den en gränsstad mellan Judéen och Samarien. Det är troligt att Filippus passerade förbi här och evangeliserade på sin vandring från Ashdod norrut mot Caesarea, se 8:40.
33 Där träffade han en man vid namn Aineas. Ett grekiskt namn som betyder ”prisad” och ”lovordad”. Han var förlamad och sängliggande sedan åtta år tillbaka. Den grekiska texten kan också översättas ”från åtta års ålder.”
34 Petrus sade till honom: ”Aineas, Jesus Kristus botar dig nu. Stå upp och bädda din säng!” Genast steg han upp.
