9 Vi som är: parter folkslag från Iran och Afghanistan, meder från nuvarande Iran elamiter från östra Turkiet fram till Kaspiska havet; besökare från ordagrant ’de som är bosatta i’: Mesopotamien Irak, Judéen, Kappadokien östra Turkiet, Pontus norra Turkiet, den romerska provinsen Asien västra Turkiet,
10 Frygien centrala Turkiet, Pamfylien södra Turkiet, Egypten, Libyens västra Egypten landsändar vid Kyrene norra hamnen i Libyen; inflyttade främlingar från Rom: både judar och proselyter som konverterat till judendomen från andra religioner,
11 kreter från ön Kreta och araber från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien. Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.”
12 De var alla häpna (förvånade, visste inte vad de skulle tro). De frågade varandra: ”Vad kan det här betyda?”
13 Men andra gjorde sig lustiga över dem och sade: ”De har druckit sig fulla på sött vin.”
14 Tillsammans med de elva trädde Petrus fram, höjde sin röst och tog till orda (högt och ljudligt, inte med ett vardagligt språk utan på ett välartikulerat, precist sätt): ”Ni män från Judéen och invånare i Jerusalem, detta bör ni känna till (jag vill att ni ska förstå detta), lyssna nu noga på mina ord.
15 Dessa män är inte druckna som ni tror, det är ju bara tredje timmen på dagen (klockan är ju bara nio på morgonen)! Judisk tid räknades från klockan sex på morgonen, då solen gick upp.
