1 Det har troligen gått några dagar sedan Mattias blivit vald som ersättare för Judas, se Apg 1:26. Alla var samlade tillsammans på en plats när pingstdagen kom (uppfylldes). Pingst på grekiska är ”pentekoste” som betyder femtio, eftersom man firade denna högtid på den femtionde dagen efter påsk. Den judiska högtiden kallades Shavit eller veckohögtiden. Detta var en av de tre stora högtiderna då många vallfärdade till Jerusalem. Den infaller i maj eller juni och man bar fram förstlingsfrukten av främst spannmålsskörden i templet, se 5 Mos 16:10, 11.
2 Då kom plötsligt ett ljud (dån) från himlen, som när en våldsam storm drar fram, och fyllde hela huset där de satt.
3 Tungor som av eld syntes, de fördelade sig och satte sig på var och en av dem.
4 De blev alla uppfyllda av den helige Ande och började tala andra språk (tungor, andra språk än sitt modersmål), allteftersom Anden gav dem ord för ord (klart och tydligt uttal, ord inspirerade av Gud). Platsen där de var samlade specificeras inte mer än att ordet ”hus” anges i vers 2. Jesus hade sagt till dem att inte lämna Jerusalem, se Apg 1:4, så de är någonstans i staden. De hade för vana att träffas i den övre salen, se Apg 1:13. Även om ordet för ”hus” är en ovanlig benämning på templet eller någon av dess pelarhallar, så kan ordet användas så, se Apg 7:47. Om de inte var i templet så var de i alla fall nära, eftersom folket var samlade där under högtiden klockan nio på morgonen för den första bönen, se Apg 2:6, 15. Utgrävningar vid södra ingången av templet visar hur det fanns en stor mängd stora bassänger, ”mikveh” på hebreiska. Innan en pilgrim gick in i templet krävdes ett reningsbad i en sådan dopgrav. Om platsen är i någon av pelarhallarna eller vid någon av templets ingångar förklarar det praktiskt hur 3 000 personer kunde höra Petrus predika och senare bli döpta, se Apg 2:41.
5 I Jerusalem bodde fromma judiska män från alla folk (etniska grupper) under himlen.
6 När ljudet (dånet) hördes samlades en stor folkskara, och de blev helt förundrade (de kom i rörelse och det uppstod tumult) eftersom var och en hörde sin egen dialekt på sitt eget språk talas.
7 De häpnade (tappade helt fattningen) och fylldes sedan av förundran (började spekulera i orsaken). Alla apostlarna kom från Galiléen. I Jerusalem ansågs galiléer vara olärda landsortsbor, se Joh 1:46. I Galiléen talade man också en speciell dialekt som man inte kunde missta sig på, se Matt 26:73. Att dessa enkla män skulle kunna tala något annat språk var otänkbart. De sade: ”Är inte alla dessa som talar galiléer?
8 Hur är det då möjligt att var och en av oss hör sin egen speciella dialekt från där vi var födda (våra modersmål). Femton olika områden där man talade olika dialekter och språk nämns i vers 9-11. Listan börjar längst österut och går västerut.
9 Vi som är: parter folkslag från Iran och Afghanistan, meder från nuvarande Iran elamiter från östra Turkiet fram till Kaspiska havet; besökare från ordagrant ’de som är bosatta i’: Mesopotamien Irak, Judéen, Kappadokien östra Turkiet, Pontus norra Turkiet, den romerska provinsen Asien västra Turkiet,
10 Frygien centrala Turkiet, Pamfylien södra Turkiet, Egypten, Libyens västra Egypten landsändar vid Kyrene norra hamnen i Libyen; inflyttade främlingar från Rom: både judar och proselyter som konverterat till judendomen från andra religioner,
11 kreter från ön Kreta och araber från ökenområdet Arabien, nuvarande Saudiarabien. Vi alla hör dem tala på våra egna dialekter (språk) om Guds underbara (mäktiga, stora) gärningar.”
