Text copied!
Bibles in Swedish

Apostlagärningarna 27:9-26 in Swedish

Help us?

Apostlagärningarna 27:9-26 in Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning

9 Det hade nu gått lång tid och sjöresan hade blivit farlig, eftersom fastedagen försoningsdagen - Jom kippur redan var förbi. Högtiden infaller den 10 Tirsa i den judiska kalendern, som infaller i slutet av september eller början av oktober. Höststormarna började bli vanliga nu. Paulus varnade dem därför
10 och sade: ”Ni män, som jag ser det kommer denna resa att innebära stor skada och förlust, inte bara för last och skepp, utan även för våra liv.”
11 Men officeren trodde mer på styrmannen och båtens ägare än på Paulus ord. Det verkar som om officeren är den som har den högsta rangen och fäller det avgörande beslutet.
12 Eftersom hamnen inte låg bra till för att övervintra bestämde sig de flesta för att gå ut därifrån och försöka nå Foinix, en större hamn på Kreta bara några timmars segling västerut längs med kusten som vetter mot sydväst och nordväst. Där tänkte de tillbringa vintern. Goda hamnarna var öppen för sydöstliga vindar vilket gjorde att vågorna slog rakt in mot hamnen. Det verkar inte vara någon direkt stad där, eftersom Lasea som ligger 2,4 km österut nämns. Vegetius, en romersk författare från 400-talet, skriver att det var farligt att segla på Medelhavet efter 15 september, och efter 11 november var det omöjligt.
13 När så en svag sydlig vind blåste upp, tänkte de att de skulle lyckas med sin plan. De lättade ankar och seglade längs Kretas kust. Man var så säker på sin sak att man inte drog upp skeppsbåten, utan lät den vara på släp, se vers 16.
14 Men snart därefter svepte en kraftig orkanvind, den så kallade Nordosten (Euraquilo), ner från ön. Förrädiska tyfonvindar rusar ner från det nära 3 000 meter höga Idaberget.
15 Skeppet fångades och kunde inte hålla upp mot vinden, så vi gav efter och lät det driva söderut.
16 Vi kom i lä bakom en liten ö som hette Kauda och lyckades med nöd och näppe bärga skeppsbåten. Skeppsbåten användes för transport mellan skepp och land, och som livbåt.
17 När de hade fått upp den ombord, använde de nödutrustningen och slog trossar om skrovet. Eftersom de var rädda för att kastas upp på Syrtenbankarna reven i Sidra- och Gabèsbukten vid Afrikas nordkust släppte de ner drivankaret och lät skeppet driva.
18 Vi var hårt ansatta av stormen. Dagen därpå började de vräka lasten överbord,
19 och på tredje dagen kastade de med egna händer skeppets utrustning i sjön.
20 Varken sol eller stjärnor syntes på flera dygn, och den starka stormen låg på så att vi till sist förlorade allt hopp om räddning.
21 Ingen hade velat äta något på länge på grund av sjösjuka och oro. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sade: ”Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten.
22 Men nu uppmanar jag er att fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under.
23 En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen hos mig i natt,
24 och han sade: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig.
25 Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig.
26 Vi måste bara stranda på en ö.” Det profetiska ordet Paulus delar uppmuntrar och ger hopp, se 1 Kor 14:3.
Apostlagärningarna 27 in Svenska Kärnbibeln - en expanderad översättning