5 Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. Det är troligt att ”dessa” syftar på Tychikus och Trofimus, som reste i förväg till sin hemprovins för att förbereda båtresan till Jerusalem. Här i Filippi ändras berättarformen till ”oss”, och Apostlagärningarnas författare Lukas ansluter till resesällskapet. Antagligen har han stannat kvar i Filippi sedan Apg 16:17. Från och med nu och resten av Apostlagärningarna hela vägen till Rom finns Lukas vid Paulus sida. Det bekräftas i Paulus sista kända brev, det andra till Timoteus som är skrivet i Rom, där han skriver att ”bara Lukas är kvar hos mig”, se 2 Tim 4:11.
6 Vi själva seglade ut från Filippi från hamnstaden Neapolis efter det osyrade brödets högtid som varade i sju dagar och som Paulus firar. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar. Antagligen väntade de på båten som de skulle med.
7 Den första dagen i veckan på söndagen var vi samlade till brödsbrytelse. Man hade med sig mat och man åt tillsammans, se 1 Kor 11:20-21. Samlingen började vid solnedgången, efter arbetsdagens slut. Paulus samtalade (förde en dialog, diskuterade) med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han med sitt tal ända till midnatt.
8 Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. Det har gått några veckor sedan påsken, som alltid infaller vid fullmåne, så det var helt mörkt ute. Oljelamporna brann och det var varmt och syrefattigt i den trånga lokalen på översta våningen.
9 En ung man som hette Eutychos som passande betyder ”lyckligt lottad” satt i fönstret. Han hade troligen arbetat sedan tidig morgon och sedan kommit till mötet som startade på kvällen. Han föll i djup sömn medan Paulus fortsatte att tala och till sist, helt överväldigad av sömnen, ramlade han ner från tredje våningen, och lyftes upp död.
10 Paulus gick då ner, böjde sig (lade sig) ner över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Hans själ är kvar (han är vid liv).” Paulus agerande påminner om Elia och Elisa, se 1 Kung 17:21; 2 Kung 4:34.
11 Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala förtroligt länge här används ett annat ord än i vers 7. Paulus delar sitt hjärta på ett personligt sätt, och församlingen lyssnar också annorlunda nu efter händelsen med Eutychos, ända till gryningen, och begav sig sedan i väg.
12 De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.
13 Resan från Troas till Miletos beskrivs i detalj. Båtfärden tar fem dagar och man seglade med ett mindre skepp längs med kusten och lade till i hamn under natten. Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. Eftersom båten behövde runda Kap Baba, som är den västligaste udden på Grekland, kunde Paulus ta den kortare landvägen på tre mil och ändå hinna till Assos i tid för att kunna gå ombord på skeppet.
14 Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till östra hamnstaden Mitylene på ön Lesbos.
15 Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med ön Chios. Dagen därpå lade vi till vid ön Samos. De stannar troligen till i hamnstaden Pythagoras, som fått sitt namn från den kände matematikern från 500 f.Kr. som var född på denna ö. Efter ytterligare en dag kom vi till staden Miletos.
16 Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i den romerska provinsen Asien där Efesos var huvudstad. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.
17 Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste (ledare, grekiska ”presbyteros”). Med båt tar resan 1,5 dag. Den 14 mil långa landvägen tar nästan tre dagar att gå. Det dröjer alltså omkring fem dagar innan församlingsledningen från Efesos kommer ner till Paulus. Dessa ledare representerade troligen inte bara församlingen i Efesos utan även alla de församlingar som startats i Mindre Asien, se Apg 19:10.
