22 Han sände två av sina medhjälpare, Timoteus och Erastus, till Makedonien och stannade själv kvar en tid i Asien. I slutet av sina tre år i Efesos stakar Paulus ut riktningen för sin fortsatta färd. Målet är Romarrikets huvudstad Rom, via Jerusalem. Det är en inre kallelse som inte går att köpslå med, se Apg 20:22. I Romarbrevet, som Paulus skriver från Korint ungefär ett år efter denna händelse, redogör han mer utförligt om sina framtidsplaner att sprida evangeliet vidare västerut mot Spanien via Rom, se Rom 15:22-28.
23 Efesos var berömt för Artemistemplet där den grekiska kärleksgudinnan Artemis tillbads. Hennes romerska namn var Diana. Hon var naturens och djurlivets beskyddare och dyrkades i hela Grekland som jaktgudinnan. Kring denna tillbedjan fanns också ett kommersiellt intresse eftersom besökare ofta köpte med sig souvenirer. Dessa miniatyrtempel bars som amuletter mot olyckor. I templet fanns en Artemisskulptur med många bröst eller frukter. Den ansågs ha fallit ner från himlen. Invånarna var stolta över stadens titel som ”Artemistemplets väktare”. Vid den tiden i slutet på Paulus treåriga vistelse i Efesos bröt det ut ett stort upplopp med anledning av Vägen samtidens namn på de första kristna, se Apg 9:2; 10:26.
24 En silversmed som hette Demetrius tillverkade Artemistempel i silver vilket gav hantverkarna stora inkomster.
25 Nu samlade han dem och även andra som hade liknande arbeten och sade: ”Män, ni vet att vi har vår rikedom från den här verksamheten.
26 Men ni både ser och hör hur den där Paulus har fått med sig en mängd människor, inte bara i Efesos utan i nästan hela Asien, med sitt tal om att gudar gjorda av människohand inte skulle vara några gudar.
27 Det är risk att inte bara vårt hantverk får dåligt rykte, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel tappar sitt anseende, och att hon som dyrkas av hela Asien och hela världen förlorar sin storhet.”
28 När de hörde detta fylldes de av vrede och skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”
29 Hela staden kom i upplopp (ett tumult uppstår), och från alla håll rusade man till teatern, och man släpade med sig Gaius och Aristarchus, två makedonier som rest med Paulus.
30 Paulus ville upprepade gånger gå in till folket, men lärjungarna stoppade honom varje gång.
31 Några av Paulus vänner som var rådsherrar (asiarker, inflytelserika män som ledde de grekiska spelen och festivalerna), skickade också bud till honom och vädjade att han inte skulle ge sig in på teatern.
32 På teatern rådde en kaotisk stämning. Där skrek några ett, andra något annat. Folkmassan var i uppror, och de flesta visste inte ens varför de hade samlats.
33 Några ur hopen förklarade för en inflytelserik jude i Efesos som hette Alexander vad saken gällde, och judarna skickade fram honom. Han gav tecken med handen och ville hålla ett försvarstal inför folket.
34 Men när de märkte att han var jude, ropade de alla i kör i ett par timmar: ”Stor är efesiernas Artemis!” Grekerna såg ofta de kristna som en judisk gruppering. Alexanders syfte kan varit att klargöra att Paulus inte hörde till dem och rentvå den judiska befolkningen. Alexander var ett vanligt namn, se Apg 4:6; Mark 15:21. Kanske är det samma person som ”Kopparsmeden Alexander” som Paulus senare omnämner i 2 Tim 4:14, och eventuellt även i 1 Tim 1:20.
35 När stadssekreteraren hade lugnat folket sade han: ”Efesier! Finns det någon enda människa som inte vet att efesiernas stad är vårdare av den stora Artemis tempel och hennes bild som fallit från himlen?
36 Ingen kan förneka det, och därför bör ni hålla er lugna och inte göra något förhastat.
37 Ni har dragit hit de här männen som varken har plundrat vårt tempel eller hädat vår gudinna.
38 Om nu Demetrius och hans hantverkare vill väcka åtal mot någon, så finns det domstolar och ståthållare. Där kan de anklaga varandra.
39 Är det något mer ni vill ta upp, så ska det avgöras i den lagliga folkförsamlingen.
40 Efter det som hänt här i dag riskerar vi att anklagas för uppror. Vi kan ju inte ge något skäl om vi ska stå till svars för det här kaotiska mötet.”
