5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien med medel från Filippi och Tessalonike, se 1 Tess 3:6; 2 Kor 11:8; Fil 4:15, började Paulus ägna sig helt åt att förkunna ordet utan att behöva arbeta för sitt eget uppehälle som tältmakare, se vers 3. Han vittnade för judarna att Jesus är Messias,
6 men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: ”Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.
7 Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
8 Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Paulus nämner honom i 1 Kor 1:14 som en av de få personer han själv döpte. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. En av dessa var Erastus, som ansvarade för stadens finanser, se Rom 16:23. Hans namn har hittats på en samtida inskription som berättar att han med egna medel bekostade att stenlägga en gata nordöst om teatern. Paulus talar inte så mycket om dopet, men vi ser hur det motsvarar den judiska omskärelsen och är ett tecken på att en person trätt in i den kristna gemenskapen.
9 En natt sade Herren i en syn till Paulus: ”Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
