4 I synagogan samtalade Paulus (förde han en dialog) varje sabbat och vann över både judar och greker.
5 När Silas och Timoteus kom ner från Makedonien med medel från Filippi och Tessalonike, se 1 Tess 3:6; 2 Kor 11:8; Fil 4:15, började Paulus ägna sig helt åt att förkunna ordet utan att behöva arbeta för sitt eget uppehälle som tältmakare, se vers 3. Han vittnade för judarna att Jesus är Messias,
6 men eftersom de ständigt var emot honom och hånade honom, skakade han av dammet från sina kläder och sade till dem: ”Ert blod ska komma över era egna huvuden. Jag är utan skuld. Från och med nu går jag till hedningarna.” Eftersom Paulus senare går till judarna i Efesos på vägen hem, se vers 19, syftar detta uttalande på att han i Korint inte längre gick till judarna.
7 Han gick därifrån och tog in hos Titius Justus, en man som vördade Gud och som hade ett hus alldeles intill synagogan.
8 Crispus, föreståndaren för synagogan, och hela hans familj kom till tro på Herren. Paulus nämner honom i 1 Kor 1:14 som en av de få personer han själv döpte. Även många andra korintier som lyssnade kom till tro och döptes. En av dessa var Erastus, som ansvarade för stadens finanser, se Rom 16:23. Hans namn har hittats på en samtida inskription som berättar att han med egna medel bekostade att stenlägga en gata nordöst om teatern. Paulus talar inte så mycket om dopet, men vi ser hur det motsvarar den judiska omskärelsen och är ett tecken på att en person trätt in i den kristna gemenskapen.
9 En natt sade Herren i en syn till Paulus: ”Var inte rädd, utan tala och låt dig inte tystas!
10 Jag är med dig. Ingen ska röra dig eller skada dig, för jag har mycket folk här i staden.”
11 Han stannade hos dem i ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
12 Samtidigt som Gallio var prokonsul över den romerska provinsen Achaia gick judarna till gemensamt angrepp mot Paulus. Inskriptioner bekräftar att Gallio var ståthållare 51-52 e.Kr. Dessa händelser utspelade troligen sig i slutet på sommaren år 51 e.Kr. Man förde honom till domstolen Grekiska ”bema”, som var en upphöjd plattform mitt på stadens centrala torg och marknadsplats, på grekiska ”agora”.
13 Man sade: ”Denne man förleder människorna att tillbe Gud på ett sätt som är emot lagen.” Både Mose lag och romersk lag.
14 Precis när Paulus skulle öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: ”Om det handlat om något brott eller ett ondskefullt illdåd skulle jag naturligtvis lyssna på er, judar.
15 Men eftersom detta är tvistefrågor om ord och namn och er egen lag får ni ta hand om det själva. Jag tänker inte (har ingen vilja) att bli en domare i sådana frågor.” Frågan gällde om Jesus verkligen var den Messias som Skrifterna talade om.
16 Han avslutade frågan och skickade i väg dem.
