13 Det fanns tydligen inte tillräckligt många judar i Filippi för att ha en egen synagoga. Enligt judisk tradition krävdes det minst tio män för detta. Var man färre hade man en böneplats, en s.k. ”proseucha”, som ofta låg utanför staden i närhet till vatten så man kunde rituellt tvätta sina händer före bönen. På sabbatsdagarna plural, det var antagligen någon av de judiska högtiderna gick vi ut genom stadsporten och ner till en flod, där vi trodde att det skulle finnas ett judiskt böneställe. Vi satte oss där och talade till de kvinnor som hade samlats.
14 En av dem som lyssnade på oss var en kvinna som hette Lydia. Hon var ursprungligen från staden Thyatira och handlade med purpurtyger. Hon var i en lukrativ bransch. Staden Thyatira, på andra sidan Egeiska havet, var känd för sin textilindustri, se Upp 2:18-29. Hon var redan en troende, och Herren öppnade hennes hjärta så att hon tog till sig (lyssnade koncentrerat på, höll fast vid) det Paulus sade.
15 När hon och alla i hennes hus hade låtit döpa sig, sade hon: ”Om ni anser att jag tror på (är trogen) Herren, så kom och stanna i mitt hus.” Hon övertygade oss de fyra missionärerna att stanna (hon gav sig inte).
