8 Gud, som känner hjärtat varje människas hjärta och inre, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem på samma sätt som han gjorde till oss.
9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Det är tron, inte omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, som renar från synd.
10 Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
11 Nej, vi tror att det är genom Herren Jesu nåd (oförtjänt favör, kraft) vi blir frälsta, vi på samma sätt som de.”
12 Hela den samlade gruppen satt tysta. Till skillnad från den livliga debatten som inledde mötet, se vers 7. Barnabas och Paulus hade redan delat sina erfarenheter från sin missionsresa med ledarna i Jerusalem, se vers 4. Nu reser de sig upp och delar detta för alla samlade. Man lyssnade noga på Barnabas och Paulus när de berättade om hur stora tecken och under Gud hade gjort genom dem bland hedningarna.
13 Nu reser sig Jakob upp. Han omnämns först bland de tre pelarna i församlingen, se Gal 2:9. Han var ledaren i Jerusalem, se Apg 12:17, fram tills han på begäran av översteprästen stenades till döds 62 e.Kr. Jakob var halvbror till Jesus, se Gal 1:19, och blev en troende först efter Jesu uppståndelse, se 1 Kor 15:7. När de hade talat färdigt, sade Jakob: ”Bröder, hör på mig.
14 Simeon Petrus har just berättat om hur Gud först såg till att han vann ett folk åt sitt namn bland hedningarna. Simeon är Simon Petrus hebreiska namn.
15 Det stämmer överens med profeternas ord, där det står skrivet:
16 ’Därefter ska jag vända tillbaka och åter bygga upp Davids fallna hydda. Jag ska bygga upp dess ruiner och upprätta den igen,
17 för att alla andra människor ska söka Herren, alla hedningar över vilka mitt namn har nämnts. Så säger Herren som gör detta,
18 det som är känt från evighet.’ Amos 9:11-12
19 Därför utifrån vad Skriften säger anser jag att vi inte ska göra det svårt för de hedningar som vänder sig till Gud,
20 utan bara skriva ett brev till dem att hålla sig borta (undvika, ta avstånd): från sådant som orenats av avgudar, I vers 29 förklaras att detta gäller kött offrat till avgudar. Om en hednakristen fortsatte att köpa sådant kött som såldes på marknaden, skulle deras judiska syskon i församlingen undra om de verkligen gett upp sin avgudadyrkan. Även om hednakristna har frihet att äta allt kött, blir det en synd om en kristen broder kommer på fall, se 1 Kor 10:25-28. från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet ’pornea’), Renhet på det sexuella området är något som hela Bibeln talar om och det gäller både judar och hedningar. I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur. från att äta kött av kvävda djur Kött som inte slaktats enligt lagens föreskrift att blodet måste rinna ur det slaktade djuret, se 1 Mos 9:4; 3 Mos 17:13. och från att äta blod. De två sista förbuden gavs till Noa redan före lagen, se 1 Mos 9:4. Mose upprepar dem, se 3 Mos 17:10-16. Anledningen till att inte äta blod är i respekt för livet, eftersom livet finns i blodet, se 5 Mos 12:23. De två första buden nämns också i Upp 2:14. Alla dessa fyra restriktioner återfinns centralt i 3 Mosebok, kapitel 17-18. Ordet ’hålla sig borta från’ har huvudbetydelsen att hålla avstånd till något, som t.ex. en båt som har ett avstånd till land, se Matt 14:24. Verbet är i formen ’medium’ som är en verbform som inte finns varken i det svenska eller engelska språket. Vi är vana att använda verbformerna ’aktiv’ - jag gör något, och ’passiv’ - något görs åt mig. Grekiskan har däremot ytterligare en form mellan dessa två som just därför kallas ’middle’ på engelska, ’medium’ på svenska. Denna form är en kombination av den aktiva och passiva formen. Det jag ’aktivt’ gör är viktigt eftersom jag ’passivt’ kommer att påverkas. Att just den formen används här förstärker hur Jakob uppmanar de hednakristna att avhålla sig från vissa saker, inte bara som en regel, utan något som också ligger i deras eget intresse att göra. Att t.ex. avhålla sig från lösa sexuella relationer är inte bara en föreskrift, utan också något som positivt kommer att påverka den som gör det.
21 Anledningen till dessa fyra förhållningsregler är att Mose har ju sedan urminnes tider haft sina förkunnare i alla städer, och man läser ju högt från honom i synagogorna varje sabbat.” I synagogorna runt om i världen läste man igenom Moseböckerna varje år. Reglerna i 3 Mos 17-18 var välkända.
22 Då beslöt apostlarna, de äldste och hela församlingen att utse några män bland sig och sända dem till Antiokia tillsammans med Paulus och Barnabas. De valde två ledande män bland bröderna: Judas, som kallades Barsabbas, och Silas Silvanus. Detta är enda gången Judas Barsabbas omnämns. Han kan vara Josef Barsabbas bror, se Apg 1:23. Namnet ”Bar-sabbas” betyder ordagrant ”född på en sabbat”. Silas är också känd som Silvanus, vilket är den längre latinska formen av hans namn, se 1 Pet 5:12. Han följer senare med Paulus på hans andra resa, se Apg 15:32, 41; 16:25. Judas var en jude från Judéen och Silas var grek. Man valde en från varje sida i konflikten som skulle följa med Paulus och Barnabas och bekräfta beslutet.
23 Man skickade med dem följande brev: Avsändare: Apostlarna och de äldste (församlingsledarna), era syskon (bröder och systrar i tron) i Jerusalem. Mottagare: Syskonen (bröderna och systrarna) som inte är av judisk börd i staden Antiokia, Syrien och Kilikien. Dessa tre namn utgör själva adressen till brevet. De två områdena, Syrien och Kilikien, var administrativt en romersk provins som styrdes från staden Antiokia. Hälsningar (var glada)!
24 Vi har hört att några som kommit från oss har oroat er (ordagrant ”plundrat och rivit ner”) med sin undervisning och skakat om era själar. Men vi har inte gett dem något uppdrag att undervisa att ni måste hålla hela den judiska lagen och att männen måste omskära sig.
25 Därför har vi enhälligt beslutat att utse några män och sända dem till er tillsammans med våra kära bröder Barnabas och Paulus,
26 som har vågat (riskerat) sina liv för vår Herre Jesu Kristi namn.
27 Vi sänder alltså Judas och Silas, och de kommer muntligen att meddela samma sak.
28 Den helige Ande och vi har beslutat att inte lägga på er någon mer börda förutom följande nödvändiga regler:
29 att ni håller er borta från att äta kött offrat till avgudar 3 Mos 17:1-9, från att äta blod 3 Mos 17:10-12, från att äta kött av kvävda djur 3 Mos 17:13-16 och från sexuell omoral (otukt, grekiska ordet ”pornea”) 3 Mos 18:1-23. Här i det formella brevet ändras ordningen i Jakobs muntliga framställning från vers 20, så de fyra områdena exakt följer rubrikerna i 3 Mos 17-18. Reglerna i dessa två kapitel har universell karaktär. De gäller både judar och icke-judar, se 3 Mos 17:8, 10, 12, 13, 15; 18:24, 26, 30. De gällde även folket som bodde i landet före Israel, se 3 Mos 18:24-25. I 3 Mos 18 definieras vad sexuell omoral är. Det är förbjudet att ha sexuella relationer med nära släktingar, utanför äktenskapet, med någon av samma kön eller med djur. Ni gör rätt om ni undviker sådant. Allt gott!
30 De Paulus, Barnabas, Judas och Silas skickades nu i väg och kom ner till Antiokia i Syrien, där de sammankallade församlingen och överlämnade brevet.
31 När de läste det högt i församlingen blev man glada över denna uppmuntran (den tröst och uppbyggelse det gav dem).
32 Judas och Silas, som själva var profeter, uppmuntrade (tröstade, hjälpte, formande) och styrkte syskonen (bröderna och systrarna i tron) med många ord.
33 När de hade varit där en tid och uppdraget var avslutat sändes de tillbaka med fridshälsningar till dem som hade sänt ut dem. Judas och Silas återvänder till Jerusalem.
35 Men Paulus och Barnabas stannade i Antiokia, där de undervisade och predikade Herrens ord tillsammans med många andra.
36 Detta är den andra av Paulus tre missionsresor i Apostlagärningarna. Till en början är det inte en missionsresa utan mer ett uppföljningsarbete för att besöka de församlingar som startats under den första resan i Mindre Asien, nuvarande södra Turkiet. Men den helige Ande leder dem vidare västerut till Makedonien och Achaia, nuvarande Grekland, och på så vis når evangeliet Europa! Resan täcker en sträcka över hav och land på 500 mil. Restiden var omkring 100 dagar. Resan påbörjas omkring 49 e.Kr. och varar runt tre år. Den totala kostnaden för båtresorna var omkring 300-350 denarer per person. En denar motsvarade en arbetares dagslön. Efter en tid sade Paulus till Barnabas: ”Vi borde resa tillbaka och besöka syskonen (bröderna och systrarna i tron) i alla städerna där vi predikat Herrens ord och se hur de har det.”
37 Barnabas ville då ta med sin kusin Johannes som också kallades Markus.
38 Men Paulus tyckte inte det var lämpligt att ta med sig den som hade övergett dem i Pamfylien och inte följt med dem i arbetet.