3 Församlingen gav dem vad de behövde (utrustade dem) för resan. De tog vägen genom Fenikien och Samarien och berättade utförligt om hedningarnas omvändelse vilket spred stor glädje bland alla syskonen (bröderna och systrarna i tron). Det tar två veckor att gå de 40 milen från Antiokia i Syrien till Jerusalem. Eftersom man stannar till i församlingarna längs med vägen är det troligt att resan tar längre tid.
4 När de kom till Jerusalem blev de mottagna av församlingen och apostlarna och de äldste (församlingsledarna), och de berättade om allt som Gud hade gjort genom dem. Fokus är inte på vad de gjorde, utan vad Gud gjorde genom dem!
5 Men några från fariséernas parti som hade kommit till tro steg fram och sade: ”Det är helt nödvändigt (det är ett Guds påbud) att omskära hedningarna och befalla dem att hålla Mose lag.”
6 Apostlarna och de äldste samlades då för att behandla frågan. De messiastroende judarna omskar pojkarna, följde sabbatsvilan och åt koshermat. Det i sig var inget problem, Jesus och alla lärjungarna var ju judar som följde dessa regler. Frågan var hur man skulle göra nu när också kristna utan judisk bakgrund fanns med i gemenskapen. Hur skulle församlingen kunna vara enad om man inte ens kunde äta tillsammans?
7 Efter en lång livlig diskussion (debatt med låsta positioner) många hade talat, mycket hade sagts och en lång tid hade gått, reste sig Petrus och sade till dem: ”Bröder, ni vet att Gud tidigare hade bestämt att hedningarna skulle få höra evangeliets ord genom min mun och komma till tro. De första icke-judar som Petrus fick dela evangeliet med var Cornelius och hans familj i Caesarea, se Apg 10. Församlingen i Jerusalem måste ha kommit ihåg denna händelse som skett drygt tio år tidigare, eftersom Petrus på en gång då kom till dem och berättade om vad som hänt, se Apg 11:1-18. Ordet ’tidigare bestämt’ kan både syfta på urminnes tider eller en kortare tid.
8 Gud, som känner hjärtat varje människas hjärta och inre, har vittnat för dem genom att ge den helige Ande till dem på samma sätt som han gjorde till oss.
9 Han gjorde ingen skillnad mellan oss och dem när han väl renat deras hjärtan genom tron. Det är tron, inte omskärelse eller genom att följa andra påbud i GT, som renar från synd.
10 Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken våra fäder eller vi själva har kunnat bära?
