12 De kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, eftersom det var han som förde ordet. Paulus och Barnabas hade ännu inte förstått vad folket sagt eftersom de talade på sitt eget folkmål.
13 Prästen i Zeustemplet utanför staden förde fram tjurar och kransar till portarna och ville offra tillsammans med folket. Arkeologiska fynd av skulpturarbeten från Antiokia i Pisidien avbildar offertjurar med hornen smyckade med blommor. Hermes var enligt grekisk mytologi gudarnas budbärare. Han var son till Zeus och var talarnas, köpmännens och tjuvarnas gud. Hans bild finns i Handelshögskolans logotyp och hans namn ingår i ordet hermeneutik, som handlar om hur man tolkar en text. Eftersom Paulus var den som talade trodde man att han var Hermes, och då måste Barnabas vara den högsta guden Zeus. Kanske var det på grund av en gammal legend, där Zeus och Hermes hade nedstigit till jorden i mänsklig skepnad, som man gjorde detta antagande. När Zeusprästen började förbereda ett offer frågade Paulus och Barnabas vad som var på gång. Det lykaoniska språket var en lokal bergsbygdsdialekt, och endast några få texter har hittats på detta språk. Området hade dock stått under hellenistiskt inflytande i flera århundraden vilket gjorde att de inte hade några svårigheter att förstå Paulus grekiska.
14 När apostlarna (sändebuden) Barnabas och Paulus fick höra detta rev de sönder sina kläder för att visa sorg och fasa, se Matt 26:65, de tog tag i halslinningen med sina händer och rev upp sina tunikor någon decimeter och sprang ut bland folkskaran och ropade:
15 ”Ni män, vad håller ni på med? Invånarna i staden Lystra ville offra till Barnabas och Paulus när de genom Guds kraft hade botat en lam man, se vers 8-13. Vi är människor av samma natur som ni vi är inga gudar. Vi förkunnar evangelium för er, för att ni ska vända er bort från dessa meningslösa ting avgudar till den levande Guden, han som har skapat himmel och jord och hav och allt vad de rymmer.
16 Under tidigare generationer har han tillåtit hednafolken att gå sina egna vägar.
17 Ändå gav han vittnesbörd om att han fanns, genom allt gott han gjorde. Han gav er regn från himlen, och fruktbara tider, han har fyllt era hjärtan med mat och glädje.” När Paulus predikade för människor som var obekanta med Skrifterna och Gud, använde han sig av exempel från naturen för att visa att det är Gud som står bakom ”regn från himlen”, ”mat” osv.
18 Med dessa ord kunde de nätt och jämnt lugna folket och hindra dem från att offra till dem.
19 Från Antiokia i Pisidien och Ikonium städerna där Paulus och Barnabas nyligen varit i kom det nu några judar. De lyckades få med sig folket, och man stenade Paulus och släpade efter det ut honom ur staden i tron att han var död.
20 Men när lärjungarna samlades omkring honom, reste han sig och gick in i staden. Man skulle kunna tro att folket i Lystra var vidöppna för evangeliet eftersom de tagit emot apostlarna som gudar, men folksamlingar är nyckfulla. Kanske uppfyllde inte kristendomen deras förväntningar. Dock var besöket inte helt fruktlöst. Timoteus, som senare kommer att resa med Paulus och har två brev adresserade till sig, var från den här staden. Hans mor var judinna och hans far grek, se Apg 16:1. Efter att ha blivit stenad men överlevt går Paulus och Barnabas vidare österut från Lystra till Derbe, en sträcka på tio mil. Staden blev en del av den romerska provinsen Galatien 25 f.Kr. Stadens namn kan komma från det lokala ordet för trädarten ”en”. Nästa dag gick Paulus och Barnabas vidare till Derbe.
