19 När han hade förgjort sju folk i Kanaan Jos 3:10 gav han Israels folk deras land som ett arv.
20 Efter detta gav han dem domare under omkring 450 år fram till profeten Samuels tid. De 450 åren kan syfta på tiden som slavar eller tiden med domare.
21 De frågade efter en kung och Gud gav dem Saul, Kish son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.
22 När han hade avsatt honom, reste Gud upp David som deras kung. Han vittnade om honom: ’Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt hjärta som ska utföra all min vilja’ Citat från Ps 89:21 och 1 Sam 13:14.
23 Av hans efterkommande (säd) har Gud enligt sitt löfte fört fram Jesus som Frälsare för Israel.
24 Innan han kom, hade Johannes Döparen redan predikat omvändelse-dopet för hela Israels folk.
25 När Johannes stod vid slutet av sitt lopp som en löpare som närmar sig mållinjen på det korta sprinterloppet, sade han: ’Jag är inte den ni tror att jag är jag är inte Kristus. Men se, efter mig kommer en som jag inte ens är värd att knyta upp sandalerna på.’ Luk 3:16
26 Löftet är uppfyllt i Jesus: Män och bröder, söner av Abrahams släkt judar och ni andra icke-judar som fruktar (vördar) Gud! Till oss har ordet (budskapet) om denna frälsning blivit sänt.
27 Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. De uppfyllde profeternas ord, som man läser varje sabbat, när de dömde honom. De borde ha vetat bättre eftersom de läste berättelserna om Messias varje vecka.
28 Trots att de inte fann honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.
29 När de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.
30 Men Gud uppväckte honom från de döda,
31 och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galiléen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 Paulus går nu till Skriften för att visa att Jesus uppfyllde de messianska profetiorna: Vi förkunnar alltså för er evangeliet (de glada nyheterna) som Gud lovade våra förfäder.
33 Det har Gud låtit gå helt och fullt i fullbordan för oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, precis som det står i den andra psalmen: ’Du Jesus är min son, i dag har jag fött dig.’ Ps 2:7
34 För Gud hade lovat att han skulle uppstå från de döda, och att han aldrig mer skulle förgås (utsättas för förgängelsen, då kroppen förmultnar efter döden). Gud har talat på detta sätt: ’Jag ska ge er de heliga och tillförlitliga (trofasta) löften jag lovade David.’ Jes 55:3
35 Därför säger han också i en annan psalm: ’Du ska inte låta din Helige se förgängelsen (då kroppen förmultnar efter döden).’ Ps 16:10
36 För när David hade tjänat Guds vilja i sin generation (tid), avsomnade han och blev begravd bland sina fäder och hans kropp förmultnade (såg förgängelsen),
37 men den som Gud har uppväckt, såg inte förgängelsen (hans kropp förmultnade inte i graven).
38 Avslutande uppmaning att ta emot löftet: Därför ska ni veta, män och bröder, att det är genom denne man den uppståndne Jesus som syndernas förlåtelse förkunnas för er.
39 Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag.
40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er här är ett exempel från Habackuk 1:5:
41 ’Se, ni föraktare, häpna och gå under: jag gör en gärning i era dagar, en gärning ni aldrig kommer att tro när den berättas för er.’ ” När Stefanos höll en liknande predikan i Jerusalem var Paulus en av dem som avbröt honom innan han fick avsluta sitt tal, se Apg 7:53-54.
42 När Paulus och Barnabas var på väg ut från synagogan bad folket att få höra mer om samma budskap nästa sabbat.
43 När man bröt upp från synagogan följde många judar och gudfruktiga proselyter de som konverterat till judendomen med Paulus och Barnabas. De talade till dem och uppmanade dem att förbli i Guds nåd (kraft).
44 Nästa sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.
45 Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund och argumenterade emot det Paulus sade hur de gammaltestamentliga profetiorna talar om Jesus och hädade talade nedsättande och föraktfullt om Jesus.
46 Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: ”Det var nödvändigt att Guds ord om frälsning genom Kristus först skulle talas till er. Men eftersom ni avvisar det och inte anser er själva värdiga det eviga livet så vänder vi oss till hednafolken.
47 För så har Herren befallt oss Jes 42:6, 49:6: Jag har satt dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli till frälsning överallt på jorden.”
48 När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade (tackade) Herrens ord. Kanske speciellt över orden från Jesaja som talade om hedningarnas frälsning. Alla som var bestämda till evigt liv kom till tro. Vad menas med att ”att vara bestämd till att tro”? Bibeln är tydlig med att Gud vill att alla ska bli frälsta, se 1 Tim 2:4. Gud är inte partisk, se Rom 2:11. Två verser innan, i vers 46, står det att några ”avvisade” tron, och här i vers 48 tar hedningar emot ordet. En människa måste acceptera frälsningen och vilja tro, se Heb 4:2. Samtidigt kan ingen bli frälst om inte Gud drar honom till sig, se Joh 6:44. Det finns en fin balans mellan den mänskliga viljan och Guds allmakt genom hela Bibeln. All frälsning sker i slutändan endast genom Guds nåd. Ser man denna vers i det större sammanhanget i Apostlagärningarna, så är Lukas poäng här att visa att även hedningar är ”utvalda” att ta del av frälsningen.
49 Herrens ord spreds genom dessa nya troende ut över hela området. Staden Antiokia i Pisidien blev ett kristet centrum och evangeliet spreds härifrån till städer och byar i södra Galatien.
50 Men judarna hetsade upp ansedda gudfruktiga kvinnor och de ledande männen i staden. De startade en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område.
51 De skakade då dammet av sina fötter mot dem och begav sig till Ikonium femton mil österut.
