19 Berättelsen går nu tillbaka till tiden just efter Stefanos martyrdöd, se Apg 8:4. Det har gått några år efter Jesu död och uppståndelse, och händelserna dateras till omkring 32-35 e.Kr. De grekisktalande judarna i Judéen som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos, kom ända till: området Fenikien, Benämning på den smala kustremsan norr om berget Karmel som var en del av den romerska provinsen Syrien. Här låg städerna Ptolemais, Tyros, Sarefat och Sidon, se Apg 21:3-7; 27:3. ön Cypern och staden Antiokia i Syrien. Staden låg i den romerska provinsen Syrien och hade en halv miljon invånare och var den tredje största staden i riket, bara Rom och Alexandria var större. Här fanns också en stor judisk befolkning. De som hade flytt till dessa platser predikade ordet bara för judar.
20 Men bland dem som kommit till Antiokia fanns det några män som flytt från Jerusalem och som ursprungligen var från Cypern och Kyrene vid Nordafrikas kust. De talade också till grekerna i staden och predikade evangeliet (det glada budskapet) om Herren Jesus.
21 Herrens hand var med dem (Guds närvaro var påtaglig runt dem), och ett stort antal kom till tro och vände om (kapitulerade, överlämnade sig) till Herren. Antiokia var en mångkulturell stad. Många icke-judar lämnade nu sin tro på hedniska avgudar som Apollo, Artemis, Zeus och Baal.
22 Ryktet om detta kom till församlingen i Jerusalem, och de skickade då Barnabas till Antiokia. Barnabas var en lämplig kandidat, han kände till området väl eftersom han var född på Cypern, se Apg 4:36.
23 När han kom dit och fick se Guds nåd över dem Guds favör, andens frukt, och de andliga gåvorna i tjänst, blev han glad och uppmuntrade (förmanade) dem alla att helhjärtat hålla sig till Herren,
24 för han var en god man (hade ett generöst och öppet hjärta), och var fylld av den helige Ande och full av tro. En stor skara människor fördes till Herren.
25 Barnabas kommer nu att tänka på Saulus som finns inte så långt ifrån Antiokia i sin hemort Tarsus, se Apg 9:30; Gal 1:21. Landvägen dit tar fem dagar, sjövägen tolv timmar. Barnabas for sedan till Tarsus för att försöka söka upp (leta efter) Saulus. Ordet indikerar att det var en viss ansträngning involverad i sökandet.
26 När han hade hittat honom, tog han med sig honom till Antiokia. Under ett års tid var de tillsammans med församlingen och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiokia som lärjungarna för första gången började kallas kristna (kristusanhängare). Tidigare hade de troende kallats ”Vägen”, se Apg 9:2. Ett annat namn var anhängare till ”nasaréernas sekt”, eftersom Jesus var från Nasaret och kallades nasaré, se Apg 24:5; Matt 2:23. Här i Antiokia började man kalla dem ”kristna”, antagligen i en nedsättande ton. Det grekiska ordet ”christianous” betyder ordagrant ”kristusanhängare” och återfinns bara tre gånger i NT, se Apg 11:26; Apg 26:28; 1 Pet 4:16. Denna typ av nya sammansatta ord var inte ovanliga, i Matt 22:16 kallas de som stödde kung Herodes för ”herodianer”.
27 Det har gått några år, se vers 26, och det är omkring 40 e.Kr. Vid den tiden när Barnabas och Saulus var i Antiokia kom några profeter från Jerusalem ner till Antiokia. Nya testamentet använder sig av det hebreiska topografiska sättet att ange alla riktningar ”ned från Jerusalem”, eftersom staden ligger på högre höjd.
28 En av dem som hette Agabos steg fram och förutsade genom Anden att en svår svält skulle drabba hela världen det romerska riket - den kom också under Claudius regering.
29 Då beslöt lärjungarna att var och en skulle skicka så mycket han kunde för att hjälpa bröderna som bodde i Judéen.
