20 Gå ner och följ med dem utan att tveka, för det är jag som har sänt dem.”
21 Petrus reser sig upp, tar trappan på husets yttersida som leder ner till innergården och gick ner till männen och sade: ”Jag är den ni söker. Av vilken orsak har ni kommit hit?”
22 De svarade: ”Officeren Cornelius är en rättfärdig man som fruktar (vördar, respekterar) Gud och har gott anseende hos hela det judiska folket. Han har fått en uppenbarelse av en helig ängel att han ska skicka efter dig och höra vad du har att säga.”
23 Då bad Petrus dem stiga in och tog emot dem som gäster. Nästa dag gav han sig av i sällskap med dem, och några av de judiska bröderna sex stycken, se Apg 10:45; 11:12 från Joppe följde med honom.
24 Dagen därpå kom de till Caesarea efter två dagars vandring. Cornelius väntade på dem och hade samlat sina släktingar och närmaste vänner.
25 När Petrus skulle gå in, kom Cornelius och mötte honom och föll ner för hans fötter och tillbad.
26 Men Petrus reste upp honom och sade: ”Stå upp! Jag är också en människa.” Det är bara Gud som ska tillbes. För en jude var detta en självklarhet till skillnad från Cornelius som levde i den romerska kulturen där t.ex. kejsaren tillbads som en gud.
27 Medan han samtalade med Cornelius gick han in och fann många samlade där.
28 Han sade till dem: ”Ni vet att det är förbjudet för en judisk man att umgås med eller besöka en hedning. Mose lag förbjöd uttryckligen inte detta, men det var den allmänna tolkningen och uppfattningen. Ett exempel finns i Joh 18:28 där man inte ville orena sig och gå in i Herodes palats under processen mot Jesus, se även Joh 4:9. Men Gud har visat mig att man inte ska kalla någon människa ohelig eller oren.
29 Därför tvekade jag inte heller att komma när ni sände bud efter mig. Så nu undrar jag av vilken orsak ni har bett mig komma?”
30 Cornelius svarade: ”För fyra dagar sedan just vid den här tiden, den nionde timmen (vid tretiden på eftermiddagen), var jag här hemma och bad. Då stod plötsligt en man i skinande kläder framför mig
31 och sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön och kommit ihåg dina gåvor.
32 Skicka nu bud till Joppe och be Simon som kallas Petrus att komma hit. Han är gäst i garvaren Simons hus vid havet.’
33 Då skickade jag genast bud efter dig, och det är storslaget att du kom. Jag är så tacksam att du kom hit till mig som inte är jude. Nu är vi alla här inför Gud för att höra allt som Herren har befallt dig att säga.”
34 Då öppnade Petrus sin mun och sade: ”Nu börjar jag verkligen förstå att Gud inte gör skillnad på människor (inte favoriserar någon),
35 utan välkomnar var och en som fruktar (respekterar, böjer sig inför) honom och gör det som är rätt (lever rättfärdigt), vilket folk han än tillhör.
36 Ni känner till ordet (innehållet i budskapet) som Gud sände till israeliterna, när han förkunnade de glada nyheterna (evangeliet) om frid (harmoni, lycka, välgång) genom Jesus Kristus, som är Herre över allt.
37 Ni känner själva till (har med egna ögon sett) vad som har hänt i hela Judéen. Det började i Galiléen efter omvändelse-dopet som Johannes Döparen predikade.
