Romarbrevet 7:10-21

¹⁰och jag dog. Kan syfta på tiden som barn fram tills man blir vuxen och blir ansvarig för sina egna moraliska handlingar. Inom judendomen sker det för pojkar vid 13 års ålder, då man firar Bar mitzvah, hebreiska för ”budets son”. Flickor firar Bat mitzvah, hebreiska för ”budets dotter”, vid 12 års ålder eftersom flickor i allmänhet mognar tidigare än pojkar. Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död.

¹¹Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det.

¹²Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

¹³Har då det som är gott blivit min död? Absolut inte! Det var synden som dödade mig, inte lagen. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. Dess sanna karaktär blir uppenbar. Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.

¹⁴I följande stycke tar Paulus upp konflikten mellan den syndiga naturen och det nya livet. Paulus byter från dåtid till presens. Han använder pronomenen ”jag, mig, mitt” över fyrtio gånger i vers 9-25. I egen kraft går det inte att vinna över synden. Det går att tolka texten som om Paulus beskriver livet före omvändelsen då han försökte leva efter lagen, eller kampen även efter omvändelsen. Troligt är att det beskriver helgelseprocessen som varje kristen genomgår. Utan Guds Ande är den kristne som ett andligt spädbarn, se 1 Kor 3:1. I kapitel 8 kommer lösningen - ett liv i Jesus fylld av Anden! Vi vet att lagen är andlig, men jag är köttslig (oandlig, domineras av min onda natur), såld som slav under synden.

¹⁵Jag förstår inte själv mina egna handlingar. Det jag vill (vad jag med ren vilja försöker göra) gör jag inte, men det jag avskyr (hatar) med ren vilja försöker undvika det gör jag.

¹⁶Om jag nu vanemässigt gör det jag inte vill, erkänner jag (ger jag mitt bifall till) att lagen är god.

¹⁷Men nu är det inte längre mitt verkliga jag som gör det, utan synden som bor (har en permanent boning) i mig.

¹⁸För jag vet att inget gott bor i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan (intentionen) finns där, men inte förmågan att göra det som är gott.

¹⁹Jag gör inte det goda jag vill, utan i stället det onda jag inte vill göra.

²⁰Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig.

²¹Det tycks vara en lag (regel, ofrånkomligt faktum) att när jag vill göra det som är rätt (gott), är det onda redo (ligger bredvid på lur) hos mig.