Romarbrevet 1:10-22

¹⁰i mina böner och alltid ber om att nu äntligen få möjlighet att komma till er, om Gud vill.

¹¹Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta.

¹²Det innebär att vi tillsammans kan bli uppmuntrade (stärkta) genom varandras tro, både er och min.

¹³Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad. Jesus talar om hur skörd är en bild på människors omvändelse och frälsning, se Joh 4:34-38.

¹⁴Jag har skyldigheter både mot greker och barbarer, både mot lärda och olärda. Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet ”barbaros” är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet ”bar-bar” som blev ”barbaros”.

¹⁵Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

¹⁶Jag skäms inte för evangeliet (det glada budskapet). Det är Guds kraft till befrielse (frälsning, befrielse från antastande störande fiender). Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar. Den befriande kraften i evangeliet finns tillgänglig för var och en som tror, först för juden men också för greken (hedningen).

¹⁷Varför då? Guds rättfärdighet uppenbaras nämligen (blir synlig) i evangeliet, från tro (tillit) till tro (tillit), precis som det står skrivet Hab 2:4: ”Den rättfärdige ska leva av tro”. Ordet tro betyder tillit och förtröstan. Uttrycket ”från tro till tro” kan beskriva en tro och uppenbarelse som växer mer och mer, från det första steget när man tar emot Jesus och genom hela livet då Gud helgar och befriar mer och mer från synd. Det beskriver också en tillit och förtröstan på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket kan också förstärka att det är genom tro, och bara genom tro, som vi kan bli rättfärdiga och kan förstå evangeliet.

¹⁸För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker (undanhåller, hindrar) sanningen. Paulus använder samma ord för ”uppenbara”, grekiska ”apokalypto”, i denna och föregående vers: ”Guds rättfärdighet uppenbaras i evangeliet ...” vers 17. ”Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet ...” vers 18. Det förstärker hur Guds rättfärdighet och Guds vrede mot orättfärdighet hör ihop. Om inte Gud reagerade på orättfärdighet skulle hans rättfärdighet kunna ifrågasättas. Mänsklig vrede är ofta självcentrerad och hatisk, men Guds vrede har inte dessa syndiga egenskaper utan är i sin natur god och riktad mot synden. Det finns två aspekter på Guds vrede över orättfärdigheten. Dels en kommande vredesdom över synd och orättfärdighet, se Rom 2:5. Det finns också en pågående aktiv vrede över synden där Gud tillåter syndens konsekvenser bära frukt hos den som lämnar Guds vägar, se Rom 1:24.

¹⁹Resonemanget i vers 18 fortsätter. Sanningen är alltid sanning även om den medvetet undertrycks och hindras: Det man kan veta om Gud är helt synligt (självklart, uppenbart) i dem i deras hjärtan, se Rom 2:15, eftersom Gud har visat (uppenbarat) det för dem som inte vill veta av sanningen.

²⁰Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, som är hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.

²¹Trots att de kände till Gud prisade de inte honom som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan.

²²När de påstod att de var visa, blev de i stället dårar