Romarbrevet 12:8-9

⁸Om det är gåvan att uppmuntra(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt), ska den användas för att uppmuntra. Om det är gåvan att frikostigt dela med sig(fylla andras behov, ge gåvor), ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar). Om det är ledarens gåva(förmågan att leda en grupp), ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet). Om det är barmhärtighetens gåva(visa medlidande, sympati), ska det göras med glädje.

⁹Följande stycke handlar om att älska människor trots deras förföljelse och hat. Frestelsen att överge kärlekens väg kom både utifrån och inifrån. Det romerska samhället hade blivit alltmer fientligt mot de troende. Omkring 67 e.Kr., tio år efter Paulus brev till de kristna i Rom, skulle han själv dödas för sin tro i Rom av Nero som var ökänd för sina förföljelser mot de kristna. Han var vid makten när Romarbrevet skrevs, och även om hans värsta grymheter inte skedde förrän i slutet av hans regeringstid, ökade trycket från samhället mer och mer mot de kristna. Judarna hade redan fått lida när de blivit förvisade från staden under den tidigare kejsaren Claudius, se Apg 18:2. Paulus ord kan också rikta sig till interna stridigheter inom kyrkan. Det fanns spänningar mellan judiska och icke-judiska grupperingar i den tidiga kyrkan. Med tanke på att Paulus tar upp både den civila situationen i kapitel 13 och interna församlingsfrågor i kapitel 14-15, är det troligt att dessa ord om kärlek i det här avsnittet gäller både i och utanför församlingen. Er osjälviska kärlek (som är utgivande och ovillkorlig) ska alltid vara uppriktig (fri från falskhet). Avsky ständigt det onda, håll ständigt fast (limma er fast) vid det goda. För att kärleken inte ska urvattnas till att bara bli en sentimental känsla måste den vara uppriktig, hata det onda och troget hålla fast vid det som är gott.