Romarbrevet 12:2-8

²Anpassa er inte (låt inte ert sinne, tankar, och karaktär formas) efter den här tidsålderns anda (generation, världens sätt). Låt er i stället bli helt förvandlade (inta en ny form) genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (vad som är hans fullständiga vilja). Här används grekiskans starkaste ord för en förvandling, ”metamorpho”. Samma ord används för att beskriva Jesu förvandling på förklaringsberget, se Mark 9:2-3. Det används också om den process när en larv förpuppas och blir en fjäril - lika stor förändring genomgår våra tankar när de förnyas!

³För genom den nåd som jag har fått, säger jag till var och en av er att inte ha högre tankar om dig själv och din betydelse och den gåva du fått än sig bör. Bedöm i stället din förmåga på rätt sätt, utifrån det mått av tro som Gud har gett till var och en.

⁴För på samma sätt som vi har många olika delar i en kropp och delarna inte har samma funktion (uppgift),

⁵så utgör vi, fast vi är många, en enda kropp i Kristus, och individuellt är vi delar som hör ihop med varandra. Vi är beroende av varandra.

⁶Paulus beskriver nu sju andliga gåvor. Det grekiska ordet ”charismata” beskriver de särskilda gåvor som Anden delar ut åt var och en i församlingen ”på ett sådant sätt att de kan bli till nytta”, se 1 Kor 12:7. Nya testamentet har fyra ställen som talar om andliga gåvor och totalt beskrivs ett tjugotal, se 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; Ef 4:11; 1 Pet 4:10-11. Alla troende har åtminstone en gåva, se 1 Pet 4:10 och uppmanas att söka dem, se 1 Kor 14:1. Vi alla har olika (unika) nådegåvor, som alla har sitt ursprung (kommer) från Guds nåd (favör, välvilja). Om det är profetisk gåva, så ska den användas i proportion till (harmoni med) din tro. Kan även översättas ”enligt tron”, dvs. den som talar inspirerat av Gud ska tala i linje med Guds ord. Eftersom det finns profetiskt tal som inte är andeingivet måste det prövas, se 1 Tess 5:19-21. Det finns också positiva gränser att det som sägs bygger upp och ger uppmuntran och tröst, se 1 Kor 14:3. Den profetiska gåvan är tänkt att finnas i en varm församlingsgemenskap där det finns utrymme att växa i sina gåvor, se 1 Kor 13:2; 14:4.

⁷Om det är tjänandets gåva(praktisk tjänst, grekiska ordet ”diakonia”), så ska den användas för att tjäna. Om det är undervisningens gåva, ska den användas för att lära ut.

⁸Om det är gåvan att uppmuntra(trösta, hjälpa, komma till någons sida, förmana och leda rätt), ska den användas för att uppmuntra. Om det är gåvan att frikostigt dela med sig(fylla andras behov, ge gåvor), ska det ske uppriktigt (okomplicerat, ärligt, utan baktankar). Om det är ledarens gåva(förmågan att leda en grupp), ska det ske med engagemang (entusiasm, noggrannhet). Om det är barmhärtighetens gåva(visa medlidande, sympati), ska det göras med glädje.