Romarbrevet 11:32-36

³²Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla både judar och hedningar.

³³Paulus kunde ha gått direkt vidare från det teologiska avsnittet till den mer praktiska delen som börjar i nästa kapitel. Ändå stannar han upp i lovprisning inför det stora i att Gud förbarmar sig över oss olydiga människor. Kanske blev det på nytt levande för Paulus själv när han skrev brevet hur stor Guds nåd är! På samma sätt som en bergsbestigare når toppen av berget, har Paulus nu nått toppen av sitt brev. Han stannar till och blickar ut över djupen och de oändliga vyerna i Guds vishet och kan inte annat än brista ut i lovprisning. O vilket djup av rikedom (överflöd) och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga (omöjliga att teoretiskt förstå) är inte hans domar (beslut) och hur outrannsakliga (omöjliga att spåra) är hans vägar (metoder).

³⁴Vem har helt och fullt förstått Herrens sinne (tankar)? Vem har varit hans rådgivare? Jes 40:13

³⁵Vem har skänkt honom något som han måste återgälda (är han skyldig någon något)? Job 41:11

³⁶Från honom och genom honom och till honom är ju allting. Allt har sitt ursprung och kommer från honom. Allt lever och har sitt centrum i honom. Allt har sitt slut i honom. Honom tillhör äran i evighet, amen (låt det ske så).