Ordspråksboken 29:20-27

²⁰Ser du en människa som är alltför ivrig att tala (talar i tid och otid)? Det finns större hopp för en självgod dåre än för honom.

²¹Om en tjänare skäms bort från ungdomen, då blir han uppstudsig med tiden (han blir till sist otacksam och glömmer bort varifrån han kom, han blir svag och till en sorg för kungen).

²²En ilsken man rör upp trätor (ordstrider), den som är hetlevrad begår många synder.

²³En människas högmod tvingar denne att böja (ödmjuka) sig, medan den som har en ödmjuk ande kommer att äras.

²⁴Den som delar stöldgods med en tjuv hatar sitt eget liv (hälaren är sin egen fiende). Han hör eden i rättssalen, men säger inget.

²⁵Människofruktan för med sig en snara, men den som förtröstar på (sätter sitt hopp till) Herren blir beskyddad (lyft).

²⁶Många söker (kräver) att få komma inför en ledare för att få bekräftelse, rättvisa, förmåner, men Herren är den som rättvist dömer varje människa.

²⁷En orättfärdig man är avskyvärd (motbjudande) för de rättfärdiga, på samma sätt är den som har en god moral (vandrar rätt) avskyvärd (motbjudande) för den ogudaktige.