Ordspråksboken 26:4-27

⁴Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap: Svara inte en självgod, arrogant dåre på hans dåraktiga sätt, då befinner du dig själv på hans låga nivå. Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.

⁵Svara en självgod, arrogant dåre på hans dåraktiga sätt, så att han inte blir självgod och tror sig vara vis. Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.

⁶Att sända ett bud med en dåre är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan. Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant ”får dricka våld.”

⁷Som benen på den lame hänger kraftlösa, så är ett ordspråk i munnen på en dåre.

⁸Som att binda fast en sten i en slunga lika fel och oanvändbart, är det att ge ära till en dåre.

⁹Som en törntagg går in i en drucken mans hand, så är ett ordspråk i en självgod dåres mun. En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.

¹⁰Som en bågskytt snurrar runt skjuter vilt omkring sig och skadar alla, på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.

¹¹Som hunden vänder tillbaka till sin spya, så återupprepar en dåre sin dårskap.

¹²Ser du en man som tror att han är vis - det är mer hopp om dåren än för honom.

¹³Den late säger: ”Det är ett lejon på vägen! Ett lejon på gatorna!” så därför kan jag inte gå framåt eller utföra ett arbete.

¹⁴Som dörren svänger på gångjärnen, så vänder sig den late i sin säng. På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.

¹⁵Den late sätter handen i maten, men är för trött för att föra upp den till munnen igen.

¹⁶En lat man anser sig vara visare i sina egna ögon än sju män som kan ge logiska slutledningar (förståndiga svar, resonera).

¹⁷Den som stannar upp för att lägga sig i andras angelägenheter (brusar upp och ventilerar sina personliga åsikter överallt där han går fram), han är som en som rycker en vildhund i öronen han skapar oreda.

¹⁸Som en galning (vettvilling) som skjuter (slänger, kastar) brinnande pilar och bringar död,

¹⁹så är en man som lurar sin granne för att sedan säga: Det vara bara ett skämt.

²⁰Utan ved slocknar elden, om ingen skvallrar (baktalar, förtalar) så dör grälet ut (tystnar bråk, trätor).

²¹Som mer kol på glödande kol, och mer trä till en brinnande eld, så är en grälsjuk (stridslysten, hetlevrad) person som skapar bråk.

²²Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast), de går in i kroppens innersta delar.

²³Som glasyr över ett lerkärl är brinnande läppar som uttalar varma kärleksfulla ord men där hjärtat på insidan är fullt av ondska.

²⁴Den som hatar förställer sitt tal för att smickra, men inom sig bär (lagrar, funderar) han på svekfulla (falska, förrädiska) tankar.

²⁵När han talar älskvärt (ljuvligt, inställsamt), så tro inte på honom för sjufaldiga avskyvärdheter (otäckheter, vidrigheter) finns i hans hjärta.

²⁶Hans hat kanske kan döljas genom list, men hans ondska (galenskap, bedrövliga tillstånd) blir till sist uppenbar för alla (helt synlig i församlingen).

²⁷Den som gräver en grop för en annan människa faller själv i den, och den som rullar en sten för att orsaka skada får den över sig själv.