Ordspråksboken 26:2-14

²Som sparven när den flyger förbi, som svalan flyger bort, så är det med en grundlös (oförtjänt) förbannelse, den landar inte på den som är oskyldig.

³Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg.

⁴Hur ska dåren bemötas? Varje situation är unik och det krävs vishet för att veta om man antingen ska ignorera eller bemöta dårskap: Svara inte en självgod, arrogant dåre på hans dåraktiga sätt, då befinner du dig själv på hans låga nivå. Ibland är det inte värt att ge sig in i en diskussion med en dåre.

⁵Svara en självgod, arrogant dåre på hans dåraktiga sätt, så att han inte blir självgod och tror sig vara vis. Högmod är en värre synd än dårskap, och ibland måste dårskap bemötas och avslöjas.

⁶Att sända ett bud med en dåre är som att hugga av sig fötterna och utmana olyckan. Utan fötter kommer inte budet fram, och bjuder in olycka i sitt liv, ordagrant ”får dricka våld.”

⁷Som benen på den lame hänger kraftlösa, så är ett ordspråk i munnen på en dåre.

⁸Som att binda fast en sten i en slunga lika fel och oanvändbart, är det att ge ära till en dåre.

⁹Som en törntagg går in i en drucken mans hand, så är ett ordspråk i en självgod dåres mun. En dåre kan läsa och tala ordspråk, men kan inte hantera det.

¹⁰Som en bågskytt snurrar runt skjuter vilt omkring sig och skadar alla, på samma sätt är det med den som lejer en dåre eller vem som helst som går förbi.

¹¹Som hunden vänder tillbaka till sin spya, så återupprepar en dåre sin dårskap.

¹²Ser du en man som tror att han är vis - det är mer hopp om dåren än för honom.

¹³Den late säger: ”Det är ett lejon på vägen! Ett lejon på gatorna!” så därför kan jag inte gå framåt eller utföra ett arbete.

¹⁴Som dörren svänger på gångjärnen, så vänder sig den late i sin säng. På samma sätt som dörren sitter fast på gångjärnen och inte rör sig från sin plats, är den late fast i sin säng.