Ordspråksboken 18:6-17

⁶En självgod dåres läppar leder till strid (tvister, trätor) - ja, hans mun ropar efter slag (hans ord inbjuder till att bli straffad).

⁷En självgod dåres mun blir hans undergång, hans läppar är en snara (fälla) för hans själ (liv, känslor, sinne, vilja).

⁸Orden från en skvallrare (ryktesspridare) är som läckerbitar som slukas glupskt (med hast), de går in i kroppens innersta delar.

⁹Den som är lat i sitt arbete (försummar det medvetet och inte ens försöker), är bror till den som förgör (vandaliserar, bryter ner, dödar). Att bara släppa taget leder till undergång.

¹⁰Herrens namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar (springer) dit och blir beskyddad (lyft) högt upp över ondska och fara.

¹¹Den rikes tillgångar är hans mäktiga (välbefästa) borg, i hans egen inbillning (högfärd, stolthet, högmod) är den hans tillgångar en hög mur.

¹²Högmod (arrogans, övermod) i människans hjärta går före fall (krasch, degradering), ödmjukhet (beskedlighet, ett hjärta som kan underordna sig Gud och människor) är vägen till ära (upphöjelse, respekt).

¹³Den som svarar innan han hört alla fakta är dåraktig och får skämmas.

¹⁴Människans ande stärker (uppehåller, ger näring åt) henne under fysisk sjukdom (smärta, problem), men en svag och bruten ande - vem kan bära den? Under fysisk sjukdom finns hoppet och längtan efter att bli bättre, men under en depression är viljan att leva bruten.

¹⁵Hjärtat hos den som har omdöme (är förståndig) förvärvar (samlar, förökar sin) kunskap, och de visas öron söker alltid (lyssnar, begär, frågar) efter kunskap.

¹⁶Gåvor öppnar vägen och leder en människa inför inflytelserika (stora) män.

¹⁷Den som först lägger fram sin sak verkar ha rätt, tills hans motpart frågar ut honom.