Ordspråksboken 16:1-15

¹En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem), men det visa svar som tungan till sist ger kommer från Herren.

²Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon, men Herren prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).

³Överlämna (anförtro, rulla över) allt du gör till Herren, så ska dina planer (tankar, syften, mål) bli uppfyllda (fasta, etablerade, grundade).

⁴Herren har gjort allting för att fullfölja och bidra till sitt syfte, även de ogudaktiga passar i rollen för den onda dagen.

⁵Varje människa som är stolt (arrogant) i sitt hjärta är avskyvärd (motbjudande, vidrig) för Herren, du kan vara säker på att sådana inte undgår sitt straff.

⁶Genom barmhärtighet (kärlek, godhet, trofasthet) och sanning (pålitlighet, fasthet, stabilitet) till Gud och människor - inte genom religiösa offer, sonas (övertäcks) straffet för synd, och genom att i vördnadsfull tillbedjan frukta Herren undviker människor ondska (fara).

⁷När en människas vägar (sätt att leva) tilltalar (behagar) Herren, gör han även så att hans fiender försonas (sluter fred) med honom.

⁸Bättre att ha litet med rättfärdighet, än stor rikedom med tumult (förvirring, problem, oro) som kommer på grund av det orättfärdiga sättet den införskaffats och förvaltats på.

⁹En människas hjärta (sinne) tänker ut sin väg (framtid), men Herren är den som styr (leder) hans steg.

¹⁰Gudomligt inspirerade beslut finns på konungens läppar, därför måste hans mun vara trofast när han dömer.

¹¹En rätt omanipulerad balansvåg och medföljande vikter kommer från Herren, alla vikter i viktlådan har sitt ursprung från honom.

¹²En kung som är ond är något avskyvärt (motbjudande, vidrigt) inför både människor och Gud, tronen befästs genom rättfärdighet på alla områden och i alla relationer.

¹³Rättfärdiga läppar är en glädje för kungar, och de älskar den som talar det som är rätt (sant, rättframt, uppriktigt).

¹⁴Kungens vrede är en dödens budbärare, men en vis man lugnar (stillar) den.

¹⁵I skenet av kungens närvaro finns liv, och hans favör (gillande) är som ett moln som ger vårregn. Det sista regnet innan skörden som ger näring åt frukten, till skillnad från höstregnet som gör så att sådden gror.