Ordspråksboken 10:2-15

²Välstånd (skatter, rikedom) som införskaffats på ett orättfärdigt sätt ger ingen behållning (nytta, gagn), men rättfärdighet (i både andliga och moraliska frågor) befriar från undergång (död).

³Herren tillåter inte den rättfärdige att hungra, men han tar undan (driver bort) aptiten hos syndaren (den skyldige, kriminelle).

⁴Den som arbetar med lata händer blir fattig, men de flitigas (arbetsammas) händer producerar välgång (rikedom).

⁵Den som samlar in skörden under sommaren är en vis son, men den som sover under skördetiden är en skam för sin far och för sig själv.

⁶Välsignelser (gåvor och goda ord från både människor och Gud) kommer över den rättfärdiges huvud, men orden från en syndare gömmer (är en täckmantel för) våld (ondska).

⁷Den rättfärdiges minne välsignas (lovordas), medan syndarens namn (rykte) förmultnar bort.

⁸Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden, men en pladdrande dåre faller framstupa (går under).

⁹Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt), men den som viker av från den rätta vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad.

¹⁰Den som blinkar med ögonen har för vana att i hemlighet planera ondska skapar sorg (smärta, sår), och den som talar dårskap (utan förstånd) kommer att falla.

¹¹Den rättfärdiges mun (ord) är en källa till liv, men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).

¹²Hat väcker (driver, eggar, rör upp) strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl), men kärlek täcker (skyler, gömmer) genom förlåtelse och överseende alla synder.

¹³På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man Guds kunskap (insikt, förståelse, medömkan), men tillrättavisning och spö straff väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan).

¹⁴Visa människor bevarar (samlar, gömmer, bygger upp ett förråd av) kunskap i sitt hjärta och sinne för framtiden, men dårens mun (tal) är en nära (överhängande risk för) olycka (förstörelse).

¹⁵Den rike mannens förmögenhet (rikedom, överflöd) är som en befäst stad hans säkerhet och trygghet, men de fattiga faller (raseras) på grund av sin brist på materiella tillgångar.