Markus 4:32-40

³²men när det har såtts skjuter det upp och blir större än alla örter och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.” Huvudpoängen är den ringa begynnelsen av Guds rike och dess enorma växtkraft.

³³Med många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, på ett sätt som de kunde förstå. Sista delen kan också översättas ”så långt de kunde förstå”.

³⁴Han talade bara i liknelser till dem, men när han hade blivit ensam med lärjungarna förklarade han allt (ordagrant ”lösgjorde”, gav mer information och förklaringar så att de andliga sanningarna i liknelserna blev tydliga). Vid det här tillfället använde Jesus bara liknelser när han talade med folket, senare använde han också andra undervisningsstilar, se t.ex. Matt 15:3-9; 19:3-12. Dock betonar Markus vikten av att förstå Jesu undervisning, och för den som är likgiltig eller inte vill förstå förblir allt vad Jesus säger obegripliga liknelser.

³⁵Jesus har undervisat om Guds rike, han sitter kvar i samma båt han klev i tidigare samma dag, se Mark 4:1. Markus nämner fyra liknelser, och fortsätter nu att beskriva fyra stora mirakler där Jesus på ett konkret sätt bekräftar sin undervisning, se Mark 4:35-5:43. Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm. Samma dag som han gett liknelserna om Guds rike, se vers 1-34, när det blivit kväll, sade Jesus till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan.” Till den östra sidan av sjön.

³⁶De lät folket gå och tog med sig honom i den stora båten som han redan satt i, och andra små båtar följde med honom.

³⁷Då utvecklades en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas.

³⁸Jesus låg i aktern och sov på en dyna. Då väckte de honom och sade: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?”

³⁹Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och sade till sjön: ”Tyst! Var stilla!” Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt (kom ett stort lugn). Det finns en fin poetisk parallellism i denna vers. Vinden och sjön tilltalas separat. Resultatet av båda dessa tilltal beskrivs också separat: stillad vind och lugn sjön.

⁴⁰Han sade till dem lärjungarna: ”Varför är ni så rädda (tysta, har sådan fruktan)? Har ni ingen tro (tillit, förtröstan) ännu?”