Lukas 9:2-33

²Han sände ut dem (grekiska ”apostello”) för att förkunna Guds rike och hela de sjuka. Jesu tjänst innehöll både ord och handling, se Luk 4:16-44. Jesus hade tidigare kallat de tolv lärjungarna till att bli apostlar, se Luk 6:13. Ordet apostel betyder sändebud, och verbformen av samma grekiska ord används här för ”sände ut”. De är fortfarande lärjungar som följer och lär från Jesus, se t.ex. Luk 9:14. Nu sänds de ut två och två för att göra samma sak som de sett Jesus göra, se Mark 6:7.

³Han sade till dem: ”Ta inte med er något på vägen, varken stav eller lädersäck med proviant och packning, bröd eller pengar eller två livklädnader (tunikor, långt skjortliknande underklädesplagg).

⁴När ni kommer in i ett hus, så stanna där tills ni lämnar platsen till skillnad från andra kringvandrande som gick runt och tiggde från varje hus.

⁵Om man inte tar emot er, lämna den staden och skaka av dammet från era fötter. Det blir ett vittnesbörd mot dem.” Enligt judisk sed skakade man dammet av sina fötter efter att ha gått igenom ett hedniskt område för att visa att man inte ville ha något med dem att göra. Här blir symboliken att den judiska stad som inte ville veta av lärjungarna inte är bättre än en hednisk stad. Denna uppmaning från Jesus praktiseras även senare, se Apg 13:51; 18:6.

⁶De gick ut och vandrade från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och helade de sjuka.

⁷Ryktet om Jesu verksamhet, och nu också om de tolv apostlarna som predikade och gjorde under i Jesu namn, hade nått Herodes Antipas, son till Herodes den store. Herodes Antipas regerade över Galiléen och Peréen och han bodde i Tiberias som han låtit bygga 20 e.Kr. Herodes Antipas var landsfurste eller ”tetrark” som ursprungligen betecknade en furste över fjärdedelen av ett rike. När landsfursten Herodes Antipas fick höra om Jesus visste han inte vad han skulle tro. Några sade att Johannes Döparen hade uppstått från de döda,

⁸andra att Elia hade visat sig och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.

⁹Herodes själv sade: ”Johannes halshögg jag. Vem är då han som jag hör sådant om?” Och han försökte få träffa Jesus.

¹⁰Apostlarna (de utsända) kom tillbaka och berättade för Jesus om allt de hade gjort. Då tog han med dem och drog sig undan till en stad som hette Betsaida. De ror längs med kusten till området i närheten av staden Betsaida, som i normala fall skulle varit relativt öde, se Mark 6:32. Betsaida betyder ordagrant ”fiskhuset”. Det kan ha funnits flera fiskebyar och städer med samma namn kring sjön. Den traditionella platsen är Betsaida et-tell 2 km norr om kustlinjen vid Jordanflodens utlopp. Ett annat förslag är Betsaida el-Araj i samma område, fast närmare Galileiska sjön. Under utgrävningar 2017 hittades romerska badhus där, vilket bekräftar att det var en romersk stad på Jesu tid. Detta fynd ökar sannolikheten för att el-Araj är Betsaida. Ett annat mindre troligt alternativ är den nuvarande byn Tagba, strax söder om Kapernaum.

¹¹När folket fick reda på det följde de honom landvägen, se Mark 6:33. Han välkomnade dem och talade om Guds rike, och han helade alla som hade behov.

¹²När dagen började gå mot sitt slut vände sig de tolv till honom och sade: ”Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Vi är ju på en obebodd plats här.”

¹³Men han sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” De svarade: ”Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar - om vi nu inte skall gå och köpa mat åt allt det här folket?”

¹⁴Det var omkring 5 000 män förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Då sade han till sina lärjungar: ”Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje.”

¹⁵De gjorde så och lät alla slå sig ner.

¹⁶Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.

¹⁷Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över - tolv korgar fulla med bröd. Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!

¹⁸En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”

¹⁹De svarade: ”Johannes Döparen. Andra säger den stora profeten Elia som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.”

²⁰Då frågade han dem: ”Men vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias (Messias, den Smorde).”

²¹Men Jesus förbjöd dem att säga detta till någon. Både lärjungarna och det judiska folkets förhoppningar på Messias var befrielse från romarna, men det var inte därför som Jesus kommit denna gång.

²²Han sade: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen.”

²³Sedan sade Jesus till alla lärjungarna och folkskarorna, se Mark 8:34: ”Om någon vill bli min efterföljare måste han förneka sig själv (glömma bort sina egna intressen) och dagligen ta upp sitt kors och följa mig hålla sig till mig, följa mitt exempel, och om det behövs också lida för min skull.

²⁴Den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ), ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det får ta del av Guds livskvalitet. Grekiska ”psuche” betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 24-25. Att ”förneka sig själv” i vers 23 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare borde ha en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se Gal 3:26, osv. Jesus har tidigare predikat och började med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20-26. Utifrån vers 25 ”att vinna hela världen” handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i Matt 6:19-24 där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.

²⁵Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (sin själ) välsignade liv i Guds rike?

²⁶Den som skäms för mig och mina ord, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. För att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14.

²⁷Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike.” Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Luk 9:28-36. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.

²⁸Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se vers 27 tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galiléen, Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galiléen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.

²⁹Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita (som blixtars sken).

³⁰Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia

³¹som visade sig i härlighet. De talade om hans bortgång grekiska ”exodus”, dvs. hans uttåg från den här världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Ordet exodus anspelar även på israeliternas uttåg/exodus ur Egypten som 2 Mosebok handlar om.

³²Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se vers 37. Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.

³³När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.