Lukas 9:14-45

¹⁴Det var omkring 5 000 män förutom kvinnor och barn, se Matt 14:21. Då sade han till sina lärjungar: ”Låt dem sitta ner i matlag i grupper på omkring femtio i varje.”

¹⁵De gjorde så och lät alla slå sig ner.

¹⁶Sedan tog han de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och välsignade dem. Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: ”Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden.” Han bröt bröden och gav (oupphörligen, verbformen beskriver ett kontinuerligt givande) åt lärjungarna, för att de skulle dela ut åt folket.

¹⁷Alla åt och blev mätta, sedan samlade man upp det som blev över - tolv korgar fulla med bröd. Detta var en mindre korg som bands fast vid midjan för packning och proviant under en resa. Det var antagligen lärjungarnas korgar som användes under matutdelningen. De fick också med mat för resan framöver!

¹⁸En gång när han hade dragit sig undan för att be, och lärjungarna var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”

¹⁹De svarade: ”Johannes Döparen. Andra säger den stora profeten Elia som förväntades komma tillbaka i den sista tiden, se Mal 4:5, och andra att någon av de gamla profeterna har uppstått.”

²⁰Då frågade han dem: ”Men vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias (Messias, den Smorde).”

²¹Men Jesus förbjöd dem att säga detta till någon. Både lärjungarna och det judiska folkets förhoppningar på Messias var befrielse från romarna, men det var inte därför som Jesus kommit denna gång.

²²Han sade: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda. Han måste bli dödad men bli uppväckt på tredje dagen.”

²³Sedan sade Jesus till alla lärjungarna och folkskarorna, se Mark 8:34: ”Om någon vill bli min efterföljare måste han förneka sig själv (glömma bort sina egna intressen) och dagligen ta upp sitt kors och följa mig hålla sig till mig, följa mitt exempel, och om det behövs också lida för min skull.

²⁴Den som vill rädda (frälsa, bevara) sitt liv (sin själ), ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det får ta del av Guds livskvalitet. Grekiska ”psuche” betyder både liv och själ, och används i båda betydelserna här i vers 24-25. Att ”förneka sig själv” i vers 23 handlar inte om brist på självaktning och självkänsla. Jesu efterföljare borde ha en bättre självbild än någon annan. Den faderskärlek Gud känner för sina barn är enorm och bygger inte på gärningar utan barnaskap, se Gal 3:26, osv. Jesus har tidigare predikat och började med saligprisningar och visar på vad det innebär att vinna livet, se Luk 6:20-26. Utifrån vers 25 ”att vinna hela världen” handlar självförnekelsen om att sätta Gud och hans rike främst. Samma kontrast finns i Matt 6:19-24 där Jesus säger att man inte kan tjäna både Gud och mammon.

²⁵Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sitt liv (sin själ)? Vad kan en människa ge i utbyte mot sitt liv (sin själ) välsignade liv i Guds rike?

²⁶Den som skäms för mig och mina ord, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet. För att upprätta tusenårsriket, se Upp 19:14.

²⁷Jag säger er sanningen: Några av dem som står här ska inte smaka döden förrän de fått se Guds rike.” Möjliga förklaringar på denna vers är att det syftar på pingstdagen, då den helige Ande blev utgjuten. Troligast är dock att det är en förutsägelse av nästa händelse en vecka senare, då tre av lärjungarna får se en glimt av Jesus i hans härlighet i hans rike, se Luk 9:28-36. Det kan knappast vara en förutsägelse om Jesu andra tillkommelse, eftersom Jesus aldrig gjorde anspråk på att veta tiden för detta, se Matt 24:36. Vid himmelsfärden pressade lärjungarna honom på svar när han skulle upprätta riket, men Jesus bad dem att hellre fokusera på att vara använda här och nu, se Apg 1:6-8.

²⁸Omkring åtta dagar efter att Jesus sagt detta att han skulle komma i härlighet och att några av dem skulle få se Guds rike med sina ögon, se vers 27 tog han med sig Petrus, Johannes och Jakob och gick upp på berget för att be. Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Caesarea Filippi i norr, Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galiléen, Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Caesarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galiléen som man kan nå på fyra dagar från Caesarea Filippi.

²⁹Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev skinande vita (som blixtars sken).

³⁰Plötsligt var där två män som samtalade med honom. Det var Mose och Elia

³¹som visade sig i härlighet. De talade om hans bortgång grekiska ”exodus”, dvs. hans uttåg från den här världen som han skulle fullborda i Jerusalem. Ordet exodus anspelar även på israeliternas uttåg/exodus ur Egypten som 2 Mosebok handlar om.

³²Det är antagligen natt nu eftersom de var där till nästa dag, se vers 37. Petrus och de andra sov tungt (var nedtyngda av sömn), men när de vaknade upp (skakat av sig tröttheten) såg de Jesu härlighet och de båda männen som stod tillsammans med honom.

³³När männen var på väg att skiljas från honom sade Petrus till Jesus: ”Mästare, det är ljuvligt för oss att vara här. Låt oss göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sade. Även om denna händelse förmodligen äger rum på våren gör Petrus kopplingar till Lövhyddohögtiden, Sukkot, som firas på hösten. Man bygger då hyddor med tak av löv under bar himmel för att minnas israeliternas ökenvandring efter deras uttåg/exodus ur Egypten. Enligt judisk tro och tradition förknippas högtiden också både med den messianska ankomsten och inträdandet av den messianska tidsåldern, se Apg 3:21. Dessa kopplingar till den messianska förväntan är tydlig då Jesus besöker Jerusalem under Sukkot, se t.ex. Joh 7:2, 27, 31, 40-42.

³⁴Medan han talade, kom ett moln och började överskugga (sänkte sig ner över) dem Jesus, Moses och Elia, och lärjungarna blev förskräckta när de gick in i molnet. Molnet är en symbol på Guds närvaro, se 2 Mos 16:10; 24:15-18; 1 Kung 8:10; Luk 1:35. En molnstod ledde israeliterna genom öknen, se 2 Mos 13:21.

³⁵Ur molnet kom en röst som sade: ”Detta är min son, den utvalde. Lyssna till honom.” Luk 3:22

³⁶Medan rösten tonade bort, stod Jesus där ensam. Lärjungarna höll tyst och berättade inte för någon just då vad de hade sett. Petrus skriver drygt 35 år senare om denna upplevelse på berget, se 2 Pet 1:16-18.

³⁷Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes han av en stor skara människor.

³⁸Då ropade en man ur folkhopen: ”Mästare, jag bönfaller dig, kom och se min son. Han är mitt enda barn! Ordet för se är en medicinsk term för att undersöka, ordet för bönfaller är ’deomai’ som är ett starkt ord som uttrycker en bön för ett stort behov.

³⁹En ande tar tag i honom så att han plötsligt skriker, den sliter i honom så att han tuggar fradga. Det är knappt att den släpper honom och slutar plåga honom.

⁴⁰Jag bad dina lärjungar att de skulle driva ut den, men de kunde inte.”

⁴¹Jesus svarade: ”Ni släkte utan tro (en generation som inte vill tro) som är helt fördärvat! Det är inte otroligt att associationerna går till israeliterna som vandrade i öknen och tappade tron och i stället tillbad guldkalven då Mose gick upp på berget Sinai. Hur länge ska jag vara kvar hos er? Hur ska jag stå ut med er?”

⁴²Medan pojken tillsammans med sin far var på väg fram till Jesus kastade demonen omkull honom och ryckte och slet i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden och helade pojken och gav honom tillbaka till hans far.

⁴³Alla häpnade (överväldigades) över Guds storslagna makt (storhet, majestät). Folket förstod att det Jesus gjort var av Gud. Ordet ”makt” beskriver Guds majestät. Förutom Lukas är det bara Petrus som använder ordet, se 2 Pet 1:16. Medan alla hela folkskaran förvånades (började spekulera i orsaken till Jesu gärningar) sade han till sina lärjungar när de vandrade genom Galiléen, se Mark 9:30:

⁴⁴”Hör nu vad jag säger (ordagrant ’lägg dessa ord i era öron’, glöm inte dessa ord, lyssna noga nu): Människosonen kommer att utlämnas i människors händer.”

⁴⁵Men de förstod inte vad han sade. Det var fördolt för dem så att de inte kunde förstå det, och de vågade inte fråga honom om det han hade sagt.