Lukas 4:5-21

⁵Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar han staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska ”tote” som anger tid, medan Lukas använder det grekiska ”kai” som inte indikerar någon tidsmässig ordning. Djävulen förde honom upp på ett högt berg, se Matt 4:8 och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.

⁶Han sade till Jesus: ”Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill.

⁷Om du tillber mig bara en gång ska allt detta bli ditt.” Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.

⁸Då sade Jesus till honom: ”Det står skrivet 5 Mos 6:13: Du ska tillbe Herren din Gud, bara honom ska du tjäna.”

⁹Han förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet och sade till honom: ”Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån,

¹⁰det står ju skrivet Ps 91:11-12: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig.

¹¹och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten.”

¹²Jesus svarade och sade till honom: ”Det är sagt Skriften säger i 5 Mos 6:16: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud.”

¹³När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom temporärt till en annan mer läglig tid.

¹⁴Jesus återvände i Andens kraft till Galiléen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen.

¹⁵Han undervisade i deras det judiska folkets synagogor och blev prisad av alla.

¹⁶Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum. På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra. Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela lagen under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten. Jesus stod upp för att läsa texten från profeterna,

¹⁷och man räckte honom skriftrullen för Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe i slutet på Jesaja, Jes 61:1-2 där det står skrivet:

¹⁸”Herrens Ande är över mig, för han har smort mig att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga. Ordet evangelium betyder ’glädjebud’ eller ’segerbudskap’. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda. Att predika frihet för dem som är förtryckta (ordagrant: ’slagna i spillror’, de som är under bördor, lever i misär).

¹⁹Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett jubelår från Herren.” Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17. Jesus avslutar läsningen mitt i Jesaja 61 vers 2, och tar inte med den sista delen som handlar om Guds dom. Att avsluta läsningen mitt i en mening måste ha väckt förundran bland åhörarna. Vi lever nu i nådens tidsålder. När Jesus kommer tillbaka den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia.

²⁰Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren som ansvarade för bokrullarna och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom).

²¹Då började han tala och sade till dem: ”I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt.”