Lukas 4:22-41

²²Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. Nådefulla ord kan även översättas ”orden om nåd”, vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19. De sade också gång på gång: ”Är inte detta Josefs son?” Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även Matt 13:55-56.

²³Då sade han till dem: ”Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: ’Läkare bota dig själv,’ och säga: ’Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum den stad i Galilén där Jesus bodde och verkade, gör det också nu här i din hemstad här i Nasaret!’ ”

²⁴Sedan sade tillade han: ”Jag säger er sanningen, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). Jesus ger nu två exempel från gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisa betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.

²⁵Exempel 1 - Elia och änkan i Sarefat, se 1 Kung 17:8-24: Det jag säger är sant, det fanns många änkor i hans hemland Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet.

²⁶Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i den lilla byn Sarefat i vid medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var Sidon.

²⁷Exempel 2 - Elisa och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1-14: Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman.”

²⁸När de i synagogan hörde detta berättelserna om att Gud också sökte hedningarna fylldes de alla av ilska.

²⁹Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt. De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där,

³⁰men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

³¹Det har nu gått en vecka sedan den förra sabbaten i Nasaret. Vandringen från den högt belägna bergsbyn Nasaret ner till Kapernaum vid Galileiska sjön tar två till tre dagar. Jesus fortsätter sin vana att besöka synagogan på sabbaten, och han blir erbjuden att lägga ut texten. Han kom ned till Kapernaum, en stad i Galiléen. Han fortsatte att undervisa folket på sabbaten.

³²De häpnade (blev helt överväldigade och förvånade) över hans undervisning, för hans ord hade auktoritet (makt). Det var vanligt att man tog upp en problemställning, för att sedan citera vad andra tidigare rabbiner sagt, men Jesus talade med en egen auktoritet och sanning som fick folket att häpna.

³³I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demonisk ande, och han skrek högt:

³⁴”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, Guds helige.”

³⁵Men Jesus förbjöd honom (gav en sträng tillsägelse): ”Var tyst! Kom ut ur honom!” Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom.

³⁶Alla förundrades (blev helt mållösa, stela av en förundran som gränsade till rädsla) och frågade varandra: ”Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.”

³⁷Ryktet om honom spred sig överallt i trakten.

³⁸I Kapernaum bodde Petrus, hans fru, hans svärmor och hans bror Andreas, se Matt 8:14. Jesus bodde också här under sin verksamma tid i Galiléen. Simon Petrus var gift och Paulus nämner att hans hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5. Jesus stod upp lämnade stolen där han suttit och undervisat och gick in i Simons Petrus hus. Simons svärmor låg i hög feber, och de bad honom om hjälp för hennes skull.

³⁹Han gick fram och böjde sig över henne och talade strängt till febern, och den lämnade henne. Genast steg hon upp och betjänade dem började servera sabbatsmåltiden som var förberedd sedan dagen innan.

⁴⁰Vid solnedgången kom alla till honom med dem som led av olika sjukdomar. Han lade händerna på var och en och botade dem.

⁴¹Från många for det också ut demoner, som skrek: ”Du är Guds Son.” Han förbjöd dem (gav dem en sträng tillsägelse) och tillät dem inte att säga något, eftersom de visste att han var Messias. Jesus vill inte bli hyllad på detta sätt.